1. Prinsessan Och Pigan

68 2 0
                                    

"Ni må förstå att detta inte är värt allt detta besvär. Med ett så vackert ansikte som ers höghet har skulle ni kunna få vilken herre som helst på fall." Sa kökspigan till prinsessan, medans hon räckte över några av sina gamla klänningar. Det var klänningar i neutrala, bruna färger. Ingenting fint, snarare trasigt i vissa ändar samt i behov av en tvätt. Man kunde se i pigans ansikte att hon egentligen inte var bekväm med detta. Att ge gamla och trasiga kläder till en prinsessa?

"Jag ber om ursäkt om min fråga är oönskad," Börjar pigan när prinsessan med ett leende tittar över klänningarna hon fått. "Men få jag fråga varför prinsessan gör allt detta?"

Prinsessan log. Det vackra, långa håret föll ner till hemmes nätta midja. Med ett starkt lila hår som hennes var det svårt att undvika blickar. Samt med ett så ungdomligt samt vackert ansikte som hennes var det svårt att undvika herrarnas blickar.

"Det må vara så att det finns en viss person som jag behöver träffa." Sa prinsessan, med en hemlighetsfullt leende.

"En viss person?"

"En trollkarl."

Pigans ögon blev stora som tallrikar. Hon tog ett reaktionärt steg bakåt och stirrade på prinsessan med en blick som egentligen är högt opassande.

"Ni får ursäkta mig, men varför? En så farlig människa som någon som har tillgång till den andra sidan? Ett monster i mänsklig skepnad?!"

Prinsessan rätade på sig. Hon log.

"Han har någonting som tillhör mig. Ikväll skall jag återhämta det som är sannerligen är mitt." Prinsessan gick fram till nattduksbordet, öppnade lådan och lyfte upp något som nästan fick pigan att svimma av.

"Dessutom," fortsatte prinsessan med den sylvassa kniven i handen. "Han är bara ett monster under månens sken. På dagen är han inget mer är en ynkrygg."

***

Jag har en svaghet för mordiska prinsessor, helt ärligt.

Bokidéer jag gladeligen lånar utOnde histórias criam vida. Descubra agora