Hålet i skogen

Dagsljus

Viktor hade burit upp mig till övervåningen (antog jag) och in i ett rum. Där hade han släppt ut mig ur säcken och jag fick äntligen se dagsljuset igen. Jag tror att jag njöt i cirka två sekunder innan jag kom till verkligheten igen. Jag började gråta igen. Tår efter tår trillade ner för mina kinder. Jag märkte att Viktor fortfarande var i rummet. Jag kollade upp på honom. Han var ganska kort men muskulös. Han hade blont rufsigt hår och hans ögon var alldeles smaragdgröna. Han hade nog varit min drömkille om jag inte vetat om att han var en elak, lortig kidnappare. Jag försökte prata men munkaveln satt så tätt i minnen att jag jag bara fick fram ett gällt stön. Av all min förvåning suckade Viktor och gick fram mot mig för att hjälpa mig av med munkaveln. Jag såg hur han skakade på händerna när han fått av mig munkaveln och la trasan i sin bakficka. Jag stirrade på honom i ett par sekunder.

-Varför har ni tagit mig hit? frågade jag och ännu fler tårar pressades fram ur mina ögon.

-Vet du hur mycket pengar personer i London kan betala för en sån som du? frågade Viktor.

-Nej, sa jag. Det var tyst en stund. Mitt ansikte var alldeles vått och tårarna kom nu mera fram som duggregn ur mina ögon. Tårarna rann ner för mina kinder och möttes vid hakan där de bildade en stor tår och föll ner i mitt knä.

-De kan ge upp åt en halv miljon, sa Viktor. Jag kollade häpet på honom.

-Vart ska ni sälja mig? frågade jag tyst.

-Jag vet inte, sa Viktor. Sedan reste han sig upp och gick ut. Jag hörde ett "klick" och sedan satt jag där mitt på golvet i ett gamet ödehus rum. Jag hade inte tänkt på det förut, jag hade ingen munkavel på mig. En halv millisekund efter det skrek jag rakt ut som en bebis som inte får sin leksak. Jag skrek och skrek. Jag tog mig upp och ställde mig vid fönstret. Där skrek jag ännu mer. Dörren slets upp bakom mig och Frans sprang in i rummet. Han sprang fram till mig och skrek mig rakt upp i ansiktet:Håll käften ung jävel! Han tog tag i mig, lyfte upp mig och slängde iväg mig rakt in i väggen på andra sidan rummet. Jag vet inte vad som hände efter det men jag kände slag från knytnävar i ansiktet och sparkar på kroppen. Efter det kände jag en munkavel sättas på mig, den satt så hårt att det började blöda i mungiporna(stav).

Om jag bara hade tagit den vanliga vägen hem tänkte jag innan jag fick ett sista slag i huvudet. Det kändes som om jag föll, ända ner till helvettet.