Chad Charming

Kapitel 1 - En match som fungerade, en annan som inte gjorde det.

Solen skiner över Auradon prep. Vädret är perfekt för en perfekt dag, fåglar kvittrar, hela skolan är vid turneringsplanen, spänningen stiger i luften. Audrey går till resten av cheerleadinggruppen och torkar bort fejktårarna. Nu ska de hjälpa Auradon prep att vinna.

Chad Charming med sitt blonda, lockiga hår går en bit bort från fältet på en stig genom skogsgläntan som man kan skymta från turneringsplanen. Han lutar sig mot ett träd, blundar och lyfter huvudet uppåt samtidigt som han slår ena knytnäven mot trädet bakom sig. I luften finns det dofter av koda och löv. Han slår handen mot trädet en gång till. Smärta går som en blixt från handen och ut genom kroppen. Chad hoppar runt och viftar och skakar handen. Som om det skulle bli bättre. Det är inte en perfekt dag. Audrey har gjort slut med Chad. Även om han är osäker på om han gillar henne, så älskar han henne, som sin bästa vän. Han vill göra allt för henne, men det börjar gå för långt. Dessutom var det andra gången den här månaden det hände. Att hon gjorde slut. Bandet Doug är med i börjar spela och rop hörs från publiken. Chad joggar längs de smala träden och sedan ut över fältet bort till planen. Han märker att koda har fastnat på handen. Dessutom har han fått ett litet sår då han rev sig på barken. Chad börjar försöka torka av kladdet på tröjan. "Var har du varit..., följt av ...hur mår du Chad?" Kommer från en lagkamrat. Chads ansiktsuttryck var inte det gladaste. Det var tydligt att något var fel. Chad mumlar fram att Audrey har gjort slut igen. Han tar på sig sitt bästa fake it till you make it ansikte och ställer sig vid coachen som peppar de andra i laget. Det här ska inte behöva påverka matchen tänker han. Det får det inte göra. Jag får inte svika de andra i laget, eller Audrey. Skulle jag göra bort mig nu skulle hon nog hata mig för jag förstörde hennes hejande eller något. Tankar som går genom hans huvud.

Matchen börjar. Allt går bra. De leder över motståndarlaget, ramsor från Auradon prep överröstar de andra. Carlos har fått tag i bollen och springer allt vad han kan. Carlos gör sig beredd för att passa Chad, som inte är tillräckligt fokuserad på matchen som han vill vara. Chad fångar bollen efter något famlande och motståndarlaget får nästan tag i den. Chad springer iväg, undviker en motspelare genom att göra en sned volt åt sidan. Hans blick scannar av planen och hans blåa ögon lyser i solskenet när de fastnar på Jay. Chad tar ett språng framåt och passar Jay som spelar bollen ända in i mål. Han måste medge att även om han inte gillar VK:arna (VK=Villain kid) så är de väldigt bra på turnering och de lyfter laget ordentligt.

De vann! Chad är lycklig i några minuter. Leendet på hans läppar är nu genuint. Alla i laget hoppar runt i en klump. När den upplöses ser folk inte vart de går och Chad blir tillknuffad så att han åker in i Jay som också lyckas dra ner Carlos på marken. Coachen tittar på Chad som om han vill ha ett snack med honom, men Chad ignorerar det och i glädjen hjälper Jay och Carlos upp på fötter utan att tänka sig för. Innan de hinner säga något börjar han jogga iväg. Chad kändes sig lycklig. Han hoppar fram sidledes och sträcker armarna mot skyn. Det tills nu när han är på väg bort mot omklädningsrummet och ser Audrey prata med någon som på håll ser ut att vara Jane. Man kan svagt urskilja att Audrey säger något liknande som "...har du hört nyheten om Yen Sid och den nya eleven?" Det känns som hans hjärta stannar förutom att han också fysiskt nu står still. Han tänker inte prata med Audrey försöker han intala sig. Hur mycket hans hjärta än skriker vet han att hon inte älskar honom. De blev bara ihop för att Audrey ville göra Ben svartsjuk och han har alltid velat bli kung. Prinsessan ska inte få som hon vill och utnyttja honom igen.

Inne i omklädningsrummet befinner sig nu hela laget. Det pratas på och stämningen runtomkring Chad är på topp. Det luktar svett och rosor av någon anledning. En i laget verkar ha fått en bukett av sin flickvän för att de vann. Omklädningsrummet är en enskild byggnad. Alla väggarna är svagt gula och golvet i kungligt blått. Det finns en hall,rummet där de byter om, två toaletter och ett rum två tredjedelar så stort som där man byter om med duschar. Kaklet på duschväggarna är små kvadrater som sticker ut i olika färger. När ljuset från ett av fönsterna, som sitter så pass högt upp att ingen kan se in, nuddar väggen bryts det till regnbågar och solkatter av kvadraternas prisma liknande utskärningar. Taket är vitt och golvet i ljusgråa stenplattor. Chad går in i duschen,sätter på den, bara står där och låter vattnet piska honom i ansiktet. Inte tänka på Audrey, inte tänka på Audrey inte tänka på... tänker han. Men hans tankar blir avbrutna. "Läget?" Hörs en röst säga. Chad blundar men vet att det är Jay som står i duschen bredvid. "Sådär, är inte på humor at prata nu Jay." Svarar han. "Jag måste erkänna att du inte var så dålig på planen som du brukar." Retas Jay. "Audrey har gjort slut Jay! Jag är inte på humör. Jag känner en lust att slå till dig. Men det tänker jag inte göra för att vi är i duschen och det skulle vara konstigt att göra det här!" Chad säger upprört samtidigt som han undrar varför han sade den sista delen högt. Jay frågar undrande "Gjorde ni inte slut i början av månaden? Han får till svar från Chad att de gjorde det, fast de blev ihop igen efter en vecka. Jay lämnar duschen, skakar på huvudet och tänker inte mer på det. Chad står kvar och blundar. Nu av alla tillfällen kommer det tårar. Inte tänka på Audrey. Inte tänka på att hon är hans bästa vän. Inte tänka på hur ensam han känner sig utan henne. Här står han en stund. Och en stund till, tills han inte hör någon som är kvar i rummet bredvid. Det var rätt lyhört då det inte var en riktig dörr emellan rummen utan endast ett draperi. Med rödsprängda ögon går han och byter om. Han mår bättre nu. Inte bra, men bättre. Förutom att ilskan börjar bubbla upp inom honom. Varför gör Audrey så här? Tänker han. Arg, arg på henne är han, sorgen är borta för nu.

Chad går på vägen till skolbyggnaden och slottet. Några meter längre fram går Carlos och Jay och pratar. Han går ikapp dem mer, men håller sig samtidigt på lite avstånd så han kan höra vad de säger utan att verka allt för nära och inpå på deras samtal. Carlos har en ny 3d-skrivare som han pratar glatt om. Han erbjuder Jay att låna den när han vill och känner för det om det inte är något för stort han vill skriva ut. De fortsätter prata, Jay kommer in på ämnet att Chad fortfarande är ledsen över att Audrey gjorde slut i början av månaden. Det börjar bubbla inom Chad. Ilska. Han stormar fram mot Jay och slår knytnäven mot honom. Jay fångar den med sina snabba reflexer. Chad fryser en sekund. Han tittar ner. Inte in i de bruna ögonen. Chad rycker undan don hand innan han springer iväg av rädsla och fattar knappt att han gjorde det han gjorde. Carlos och Jay ser frågande på varandra.  "Missförstod han eller berättade du inte hur det var Jay?" Frågar Carlos och tittar snett på pojken med det långa bruna håret. "Du vet hur han är. Han tål oss bara inte. Undrar vad han kommer tycka om uppdraget Ben tänkte ge honom nästa vecka. Det går förhoppningsvis bättre än när vi kom hit." Svarar Jay och sparkar iväg ett större gruskorn tvärs över vägen. Han och Carlos går till sitt rum för att spela tv-spel. Jay sneglar bakåt men ser inte vart Chad tog vägen.  Det sårar honom lite att han aldrig ser honom i ögonen när de pratar. Visst hade han anledningar att avsky dem när de kom hit till Auradon, men nu hade de ju valt det godas sida. Ibland känns det som Chad är mer som en skurk än vi skurkbarn, är tankar som åker runt i Jays hjärna.

Chad sitter under ett bord under ett träd, hopkrupen i en boll. Trädet är en gammal ek vars löv ger en behaglig skugga vid bordet. De filtrerar bort det skarpa solskenet och gör platsen mysig och behaglig.  Han tittar upp och ser att någon har ristat in Lonnie x Jay, ritat ett hjärta och två streckgubbar, i det pastellmålade träbordet. Färgen har börjat flagna i kanterna. Vattendroppar ligger och väntar i hans ögonvrå.  Inte tillräckligt för att rinna ner över kinden. Chad försöker sitt bästa att hålla inne tårarna. Armarna kramar om benen. Han är dum ibland. Varför gör han saker utan att tänka idag? Han kommer fram till att det är Audreys fel. Det är det väl också. Delvis vill säga. Det ligger en spetsig blyertspenna på marken. Han vill inget ont för Audrey. Men hans undermedvetna ropar något annat. Chad tar upp pennan och kastar den så spetsen drämmer in i Jays sträckgubbehals. Där sitter den kvar.