TUSEN BITAR

4.

"Vadå så han sa absolut inget alls? Han bara stirrade"

joline låter minst sagt chockad över situationen som hände när jag väntade på henne.

Just nu sitter vi och sminkar oss och jag kände att jag ville förklara varför hon hittade mig helt förstörd på skolgården.

För jag gjorde det igen, jag grät över honom.

"Ja men det var ju inte direkt så att jag sa något. Jag såg minst lika dum ut som bara stod där och kollade på honom. Det var som att jag tappade all förmåga i kroppen att ens kunna röra mig."

Jag la sista lagret med mascara och kollade upp på min vackra bästa vän som stod och skulle välja kläder.

"Men ändå han kan ju iallafall säga något?"

"Typ iallafall ett hej"

Jag rycker på axlarna och suckar medan jag kollar på i spegeln. Jag funderar vad jag kan ha gjort fel? Var det mitt hår? Mina ögon? Sättet som mina tänder ser ut på? eller sätter som min smila grop kommer fram när jag ler? Var jag inte smal nog? Mina kurvor? Var jag för lång? Kanske för kort?

Jag studerar mitt smink täckta ansikte och duckar ljudlöst. Något fel måste det ju vara med mig? annars hade han väl aldrig lämnat?

"Du är jättefin Gabriella, tänk inte på honom nu ska vi ha roligt!" Jag ler mot henne och reser mig upp för att ge henne en stor kram.

"Jag älskar dig"

Säger jag och tar fram vars en cider som jag tog från min bror innan jag gick hemifrån imorse. Sedan drog jag över min glittriga genomskinliga tröja över min svarta korta tubtopp. Till detta hade jag ett par svarta vida kostymbyxor och ett par vita sneakers.

2 timmar senare slår klockan 21.45 och vi kliver in i den stora villan där musiken strömmar ut från högtalaren och ett flertal ungdomar står och dansar.

Jag och joline tar oss in till köket där det står olika grupperingar av folk och jag tar en cider som står på bordet och öppnar den, lika så gör hon.

"Okej idag ska vi ha den bästa kvällen i livet!" säger hon och skålar med mig.

"Verkligen!"

Vi går in i det större rummet där alla står och dansar och vi ansluter oss och hoppar till musiken. När vi står i klungan känner jag hur ett par händer tar tag i mina höfter och drar mig bakåt. Jag sätter andan i halsen och skriker högt samtidigt som jag vänder mig om.

"Hej snygging!" Utbrister en välkänd röst och jag slänger armarna om honom.

"Hej Oscar!"

Oscar har varit min bästa vän ända sedan vi inte ens visste vad det betydde. Det har alltid varit jag, han och Joline.

"Hänger du med ut?"

Jag nickar då jag inte känner för att skrika.

Jag vinglar bakom honom ut på terrassen som även den är fyld med fulla ungdommar som står och röker.

"Så vad är updaten kring vårt ex" säger han och jag skrattar åt hur han beskriver mitt ex som vårt.

"Updaten är att vi verkligen inte pratar och att jag är okej med det nu. Det är helt slut. Han kommer inte in igen!" Säger jag med självsäker ton i rösten, mest för att intala mig själv det även fast jag skulle ta tillbaka honom alla dagar i veckan.

"Så om jag säger att han står där inne och hånglar med en blond snygg tjej s skulle du inte vända  dig om?" Säger han och nickar in mot vardagsrummet och jag vänder mig snabbt om och ser ingen som ens liknar honom.