TUSEN BITAR

6

Jag öppnar dörren som leder in till lägenheten som jag bor i tillsammans med min mamma, lilla syster och storebror och tar av mina ytterkläder samt skor.

"Hej!" Ropar jag och kliver in i köket där hela familjen sitter samlad.

"Hej gumman, jag trodde aldrig att du skulle komma hem" säger mamma och ger mig en stor kram.

"Nu är jag här" skrattar jag och går vidare runt bordet för att krama om mina syskon.

"Vi har redan ätit för vi visste inte när du skulle komma hem" mamma låter lite skamsen i rösten men jag ler lät mot henne och förklarar att jag redan ätit hos Joline.

"Ella kan inte du rita med mig?" Frågar min 6 åriga lilla syster och mitt hjärta gör lite ont när jag skakar på huvudet åt henne.
"Inte idag Ines, kanske imorgon" säger jag och vänder mig och börjar röra stegen mot mitt rum.

Jag går in på mitt rum och det första jag gör är att lägga mig i min säng och scrolla genom Instagram. En bild som drar åt sig min uppmärksamhet är upplagd för 20 timmar sedan av Sebastian. Det är han och en tjej som verkligen är så himla vacker. Något i mig går sönder, precis som så många gånger tidigare och jag känner att första tåren sakta rinner ner för min bleka kind.

"Jag antar att du också sett bilden?" Min storebror lägger sig bredvid mig i min stora säng och vi båda har blicken fäst på skärmen som lyser upp rummet.

"Ah"

"Sjukt att det gick så fort för honom."

Jag känner hur den första tåren får sällskap med flera och jag tar ett hackigt andetag.

"Det gör så ont Hampus!" Utbrister jag och lägger mig i fosterställning och tårarna är ostoppbara.

"Men älskade lillan, han är inte värd det här. Du förtjänar någon som verkligen tar hand om dig på riktigt och det säger jag inte bara för att jag är din bror."

Jag kollar på honom och en större klump bildas i min mage när jag läser meddelande notis på min skärm.

Meddelande:
Sebastian

Jag kan inte trycka på notisen. Jag vill inte veta vad han skriver, aldrig.

Jag kollar på Hampus och han ger mig en chockad min samtidigt som han nickar med huvudet. Jag vet exakt vart han vill komma med gesten. Han vill att jag öppnar. Här och nu.
Jag trycker på notisen och får en chock av meddelandet som är nytt.

19.18 Sebastian;
"Vi tror vi måste ses och prata"

"Vad menar han med det?" Hampus kollar konstigt på mig och jag får panik. För jag har ingen aning om vad han pratar om.

"Jag vet inte.. han var på festen igår det är allt jag vet" mumlar jag och han kollar med en besviken min på mig.

"Men Gabriella.. sågs ni då?"

Jag stänger ögonen för jag vill inte se hans ansiktsuttryck när jag yttrar orden.

"Jag har ingen aning."

"Är du helt korkad? Var du så full? Ärligt Ella vad fan händer? Förstår inte du vad som kan hända på dem festerna om du blir full? Jag vet exakt vad det är för folk där och det är fan inte bra människor." Hampus slänger med armarna och man märker på långa vägar att han är irriterad.

Jag suckar åt hans reaktion och reser mig från sängen.

"Hampus snälla gå ut" säger jag och vänder ryggen mot honom.

"Ella du måste förstår att jag bara vill skydda dig" säger han och reser sig.

"Ut!" Skriker jag och pekar på dörren.

Jag har fortfarande inte mött hans blick men jag vet att den ligger på mig.
Jag hör hans fotsteg på golvet och sedan hör jag att dörren stängs och jag kan handlas ut igen.

Ibland önskar jag bara att jag får bestämma själv vad jag ska göra och inte.

Jag sätter i min laddnings sladd  i min telefon och lägger mig i sängen. Den sista saken jag tänker på innan jag som ar är hur det kunde bli så fel mellan mig och Sebastian. Men som alla andra sömnlösa nätter så kommer jag inte fram till annat än att jag inte räckte till.