kapitel 1. Gläntan

362 10 5
                                    

Jag gick genom korridoren bort mot mitt skåp för att hämta lite papper och sådant. Det var sista dagen innan höstlovet och alla hade bara velat hem hela dagen och lärarna hade försökt får elevernas uppmärksamhet och sagt saker som:

-Än är det inte riktigt lov, försök koncentrera er nu.

Men nu var skoldagen äntligen över jag stängde jag dragkedjan på min jeansväst med huva och ärmar av tyg.När jag öppnade dörren kom en mild vind emot mig. Sommaren hade suttit kvar varit länge men nu började det äntligen luta lite åt höst. Bakom mig lämnade jag det stora skolhuset av tegel som jag spenderat mina dagar i under många år. Det prasslade under skorna när jag gick mot min röda cykel som jag fått låna av min syster Olivia. Efter ett tags krånglande med cykellåset, fick jag upp låset och trampade iväg. Solen värmde min rygg medan jag trampade uppför backen och bort till min alldeles egna plats. Jag svängde av vägen och ut på en grusväg med en allé över. i slutet av aléen ligger en lite tät skog. Cykeln la jag i ett dike som doldes av granar. Väskan med skolböcker lämnade jag också kvar men jag plockade ur ett block och några pennor. Sedan begav jag mig in in skogen och efter en liten stund var jag framme i en ekdunge på ca 20 meter area där jag under ett tag byggt upp min egen lilla plats. Med spik och hammare har jag byggt ett litet vindskydd med en öppen sida. Det står en ek mitt i gläntan och i den satte jag mig. Jag tog fram blocket och pennorna och började teckna. Jag ritade en flicka med långt blått hår och svarta kläder. Mig själv.Många tror att jag har valt att se ut som jag gör på grund av min tragiska bakrund men så är det inte, utan det är så enkelt som att jag tycker att det är coolt, och att jag inte vill vara som alla andra fjortonåringar. Jag stoppade ner blocket igen och klättrade högre upp i trädet. Högst upp i ekens krona blåste det rejält. Vinden lekte med mina blåa lockar och ven i öronen. Högt upp ovanför trädet cirkulerade en rovfågel. Plötsligt dök den ner lite längre bort, och inom kort kom den upp med sitt byte i munnen. Jag skulle också vilja flyga. Tänk att kunna ta sig runt där uppe i luften, vilken frihet man skulle känna! Plötsligt kastade jag mig ut från den ungefär 200 meter höga eken och föll, och föll, och föll..

IsabelleWhere stories live. Discover now