Min alvprins

1

(Det först kapitlerna är inte så roliga men väldigt bra att läsa för att förstå. Jace som är alvprinsen kommer komma i del 4.)

Jag tog en ny tugga på mitt äpple och på kollade ner i vårt slitna träbord. Pappa var ute och jagade med de andra från byn medans mamma var ute hängde tvätten med dem andra kvinnorna från byn, eller jag kallar dem tanter men mamma blir inte så glad när jag kallar henne det eftersom hon är "bara" 44.

Byn vi bor i är väldigt liten, det är runt 50 stugor totalt och alla känner alla. Inte för att jag gillar alla jag har stora problem med 4 styckena. Först och främst så är det Anna den blonda självnämnda drottningen av sitt gäng, sen är det hennes bästa kompis/slav Jelena med det roliga namnet. Hennes mamma heter Elena och hennes pappa heter Jacob så hennes namn är en blandning av hennes föräldrars namn. I gänget finns Peter som är döds kär i Anna och gör bokstavligen allt för henne och hans bästa kompis Dan. Anna bryr sig bara om sig själv och att få ihop det med en alv men såklart så kommer det aldrig hända. Alver är väldigt vackra och alla människor försöker få till det med dem men alver är själstrikta, dem ligger inte runt och leker inte med människors känslor. Det enda sättet att få till det med en alv är ett par århundrande efter att han eller hon har förlorat sin partner. Kortfattat, alver hittar bara en partner som är hans eller hennes livskärlek, dem föds så att de ska kunna vara tillsammans. Om den alvens partner dör så hittar de aldrig kärlek igen och är i princip deprimerade livet ut.

Ytterdörren flög upp och jag hoppade upp från min stol och tappade äpplet på golvet.

Mamma tittade på mig och brast ut i skratt.

"Blev du rädd för lilla mig gumman?"

"Jätte kul mamma."

Hon tog upp mitt äpple som nu låg vid hennes fötter och kastade det i soptunnan vid ytterdörren. Vi bor i en liten stuga men tre rum. Ett sovrum till mig, ett till mamma och pappa och ett kök.

"När är pappa hemma?"

"Jag vet inte." suckade mamma.

Mamma satt sig på en stol vi bordet.

"Jag ska över till Cassandra sen."

Jag satt mig ner och kollade med skeptisk blick på henne.

"Se inte på mig sådär. Du kan ju följa med och umgås med Anna." sa hon medans hon tog en hårslinga från mitt blonda hår och lindade runt sitt finger.

"Ja. Absolut jag kan umgås med min mobbare, det blir kul." svarade jag ironiskt.

"Håller hon på igen?"

"Ja."

Mamma suckade och släppte min hårslinga. "Vi som pratade med henne och hennes föräldrar."

Det är sant, vi hade ett "möte" eller vad man nu ska kalla det med Anna, mig, hennes och mina föräldrar. Vi pratade om allt som Anna gjort och som en duktig skådis hon är började hon fejk gråta och bad om ursäkt och sa att hon skulle sluta och såklart trodde våra föräldrar på henne. Fast när hon sa hej då till oss vid dörren så hånlog mot mig innan hon stängde dörren och mina föräldrar såg inte det, vilken chock.

Mamma tog mina händer i hennes. Jag studerade mamma, hon har verkligen åldrats. Hennes blonda hår har fått några grå slingor, hennes gröna livliga ögon ser nästan trötta ut och hennes ansikte har fått några rynkor.

Mamma öppnade munnen och jag avbröt henne innan hon han säga något.

"Nej jag vill inte sitta och prata med henne igen, det var tortyr förra gång och jag lyssnar inte på vad hon säger." sa jag snabbt.

Mamma log och satt en hårslinga bakom örat.

"Okej." svarade hon och reste sig upp.

"Jag går nu." sa mamma och gick ut.

"Jaha, vad ska jag göra nu?" tänkte jag.

Jag tog en slinga av mitt hår och började fläta det.

Efter ett par minuter hade jag gjort fem styckena flätor i mitt hår och bestämde mig för att gå till mitt rum. Mitt rum är inte så stort. I rummet så finns det en säng som står mot väggen på andra sidan av rummet från dörren, bredvid sängen har jag en spegel, till vänster av dörren finns en ny mellanstor byrå med tre lådor där jag har mina kläder och bredvid min byrå står mitt skrivbord. Jag gick fram till spegeln och tog ut alla flätor. Jag granskade mig själv, jag har långt blont hår, blå ögon och är runt 1,70 cm lång. Mamma säger att jag är vacker men jag skulle inte vilja kalla mig själv det, det kan också bero på att jag inte har så bra självförtroende längre tack vara Anna och hennes gäng. Jag har aldrig haft en pojkvän på mina 16 år i livet vilket har gjort mamma och pappa lite oroliga eftersom att dem tror att jag kommer ha det svårt att hitta en make. Jag är inte oroliga eftersom jag bara är 16 år men mamma och pappa gifte sig när mamma var 15 och pappa 16 så dem tycker att jag borde hitta någon snart. Jag har försökt förklara för mina föräldrar många gånger att jag kommer hitta någon så småningom och att det känns som att jag hör ihop med någon som jag inte träffat än men när jag säger det blir det oroliga.

Hoppas ni gillade första delen och hoppas ni vill läsa vidare!

//Alicia