Varför kom du inte tidigare?

Vad gör du här?

Publicerar detta kapitel bara för att jag har tråkigt och har funderat på om jag ska fortsätta eller ej. Skriver nog några kapitel till men ah, som sagt så har jag mest tråkigt...

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Jag kollade upp på honom med en undrande blick. Hade han precis sagt mitt namn?

-Är det du Heather?

Hur visste han mitt namn?

-Hur...?

Han tog tag i min arm och drog med mig bakom den bruna lilla kiosken som stod en meter ifrån oss. När vi va där så släppte han taget om min arm. Han släppte också ner sin sportväska och gick ner på huk.

Han är troligen i artonårig åldern då han är rätt lång. Men eftersom jag är så jäkla kort så kan det också va en av anledningarna. Han granskade mig och kollade sedan ner.

-Förlåt...

-V-va? Fick jag fram.

Han stelnade sedan till och och kollade på mig med oro i ansiktet. Men oron ändrade sig sedan till allvarlighet och han sa:

-Jag heter James. Jag...

Han slutade sedan mitt i meningen och ställde sig upp och vände sig om.

Jag började sedan backa tills han sa:

-Du Heather, jag förstår att... Men...

Han slutade sedan igen. Jag stannade och sa:

-Du James, jag känner inte dig men... Det är nog bättre om jag går...

Han stelnade till och jag började backa igen. Han vände sig om och sa:

-Nej vänta. Gå inte.. Han började gå mot mig och precis när jag skulle vända mig om och springa så kände jag en hand på min axel. Hanns hand.

Han tog ett fast grepp om mig och drog mig in i hanns famn. Han kramade mig. Jag stelnade till och försökte sedan ta mig ur hanns grepp. Han höll mig hårt i sitt grepp och viskade i mitt öra:

-Jag är ledsen för allt som har hänt... Men... Jag förklarar senare...

Han släppte mig sedan och backade. Jag vände mig om och såg honom plocka upp sin väska. Han kollade sedan in i minna ögon och tvingade fram ett leende. Sedan vände han sig om och gick iväg.

Vem av han? Jag stod där stum ett tag. När jag hade äntligen förstått att jag hade stått där i fem minuter så vände jag mig om och gick in mot stan igen. Jag plockade upp minna hörlurar och kollade efter James.

När jag hade fått på dem och satt igång min musik så blev jag genast puttad åt sidan. Jag kollade upp och såg vem det va. Emelie från min klass.

Hon kollade på mig med en sur blick. Hon fnyste sedan och gick iväg. Jag kollade efter henne och började sedan gå.

När jag hade lämnat stan så gick jag in på den gatan som kommer före min gata. Jag kollade på husen som jag gick förbi.

Något va blått med en trädgård som va fylld med blommor medans ett annat va gult med ett gammalt par som satt utanför och fikade. Det ena huset va olikt det andra. Men endå va det inget som stod ut. Inte som i skolan exakt.

Om man är det minsta annorlunda så blir man antingen ignorerad eller mobbad. Själv så är jag ignorerad. Dem beter sig som om jag inte är där.

Men det kunde vara värre. En tjej i min klass blev retad hela tiden. Dem brukade omringa henne och skratta åt hennes utseende. Sedan flyttade hon.