Den mjuka filten omfamnade hans sköra skinn. Doften av parfym svävade i rummet. Nästan allt runt honom var knallrosa, sängen, byrån, väggarna. Han älskade rosa. Det var synd att det inte var hans rum.
- Ariel, sa hans vän "Matilda", du är så snäll som lyssnar på mina problem.
- Det är väll klart, sa han, jag finns här för dig.
Hennes bruna, långa hår låg helt plötsligt över honom. Hon lutade sig ner med stängda ögon och världens pussmun.
- Vad gör du?? frågade han förvånat och satt sig upp.
- Ariel, jag trodde bara liksom... Att du gillade mig? Alltså, gilla gillade.
- Jag är gay, svarade han och kliade sig i huvudet.
- ...VA?? USCH UT HÄRIFRÅN! skrek hon argt.
Han gapade med hakan ner i golvet.
- Ursäkta? sa han.
- Ut. Härifrån. Äckel.
Aldrig hade han hört något så oförskämt. Han drog tag i jackan och sprang ut.
Eftersom han bodde på samma område som Matilda, så kunde han gå hem. Men det såg mörkt ut och regnet rev i asfalten.
Med ursinniga, hårda steg, stapplade han fram.
"Jag trodde verkligen att Matilda var min vän... Homofob äckel!!" tänkte han för sig själv.
Han öppnade sakta dörren och smög försiktigt in. Det bullrande, höga ljudet från TV:n pep i hans öron.
- Du trodde att jag inte skulle märka, ellerhur? hörde han mamman säga.
Han vände sig sakta om och svalde hårt. Hon hade såna kraftiga rynkor i pannan att man trodde hela hennes ansikte skulle ramla isär.
- Det är två timmar efter att du skulle varit hemma...
- Förlåt mamma, sa han, men varför måste jag vara hemma vid klockan sex? Jag är 17 år gammal!
- Inte den tonen mot mig. Du vet vad som kan hända. Du har valt din... livstil... och då är man ett större offer.
- För sista gången, sa han irriterat, det är inte ett val att vara homosexuell?? Och jag dör inte av att vara ute till klockan åtta.
Hans mamma var inte påläst direkt. Hon var nog en av de sista på jorden som förstod något om hbtq+.
- In på ditt rum, sa hon strängt, nu.
- Jag. Var. Påväg.
Han smällde igen dörren efter sig.
"Jag kan inte ens bli respekterad i mitt eget hem." tänkte han frustrerat.
Han dunsade ner på sängen och tog upp mobilen. Ett nytt inlägg på Instagram, från hans favorit person, "Fergus". Han var en väldigt attraktiv, inspirerande kille. Hans texter fick Ariel mod att våga komma ut och hans stil var så snygg. Mörkt, gotiskt, Ariel tyckte det var jättesnyggt. Inlägget var en selfie av Fergus, med hans vita, vågiga hår och djupa ögon. Han var oemotståndlig. Det var nog därför han hade så mycket följare.
