Det hade blivit sent. Stjärnorna lyste utanför fönstret. Fergus hade bjudit på hemkörd pizza tidigare på kvällen. Han visste inte hur man lagade mat. Han drack ju bara blod. De satt i Fergus sovrum och hade pratat en hel del. Han hade en stor, svart säng och inte så mycket mer därinne.
- Jag trodde vampyrer sov i kistor? Och ni kan väll inte vara ute i ljuset?? frågade Ariel på.
- Ojoj, sakta ner. Jag föredrar säng och vi är bara känsliga mot solen, svarade han.
- Hur... får du tag på blod? frågade han nyfiket.
- Du har mycket frågor du. Mest från djur. Men jag har sån lust från människoblod. Det är svårt att förklara.
Ariel backade bak lite.
- Så länge du inte bönar och ber så ska jag inte ta ditt blod, sa Fergus och log, var lugn.
- D-det skulle jag aldrig göra! svarade han skenerat.
Fergus vågiga hår glänste.
"Han e så fin" tänkte Ariel och rodnade mer.
- Vad blir du så röd för? frågade han.
- I-inget! svarade Ariel och gömde sig bakom sina händer.
- Så... du har följt mig länge? Du är ingen stalker va? frågade han.
- Jag tror jag sitter i den farligare båten här.
Fergus blev tyst en stund. Han inspekterade Ariel noga.
- V-vad gör du?
- Du är sötare i verkligheten vet du, påstod Fregus.
- SLUTA FÅ MIG ATT RODNA.
Han började skratta. Ariel såg småsurt på honom.
Helt plötsligt ställde sig Fergus upp. Han drog av dig tröjan och puttade ner Ariel i sängen.
- Har jag fått rätt vibbar? frågade han.
Ariel bara nickade blygt. Han började klä av Ariels kläder och kysste hans hals.
- B-bit mig, flög det ur Ariel, snälla.
- Är du säker? frågade han förvånat.
- Ja.
Ariel kände hans tänder sticka in i hans hud. Det började kännas varmt, ovanligt, skönt. Det var inte lika farligt som förr.
