🍃HTLYB 65🍃

Zacznij od początku
                                    

"Hmmmmm..." pagsasalita niya kaya naman ay napatingin ako.

"Ayos na ba pakiramdam mo?" I asked.

"Ano sa tingin mo? Tsk!" Sagot niya, akala ko naiinis na siya but she gave me a teasing smile kaya naman ay nakahinga ako ng maluwag.

"Oh God! Akala ko naiinis ka!" tawa ako ng tawa.

"Ba't naman ako magagalit?" She asked while also laughing.

"Ms. Sanford, we will start the observation now. Can you leave now? Maaari naman po kayong makabisita na bukas." Dr. Lee asked me nicely. Ngumiti nalang ako kay Ari as a sign of goodbye.

After 5 days

2 days ang isinagawa sa kanyang observation before they made up the right operation for her. They immediately asked Tito and Tita's permission to do the operation, sinabi nila yung mga epekto ng operation na yun. It was bad ofcourse, but Tito and Tita wants the operation, for the sake of Ari so they proceeded.

Well ngayon, nasa Resting stage na si Ari. Andito ako ngayon sa kwarto niya, we are currently talking to each other, pantagal daw ng boredom niya, ginawa pa kong entertainer, gosh.

"So anong plano natin pagbalik? Makakaharap natin sila." I opened that topic. Sooner or later, kailangan namin itong harapin.

"I don't know. G-galit pa d-din ako sakanila." She stuttered, okay? What is happening? Okay naman kaming naguusap kanina ahh?

"Hey? Are you okay?" nag alala na ko kasi bigla siyang humawak sa dibdib niya and she's acting like she's catching her breathe up.

"I can't b-b-b-breathe!" she exclaimed, her heart beat start to act fast, mabilis namang sumugod ang mga nurses sa room, automatic na kasi dito. Tinawag ng isa si Dr. Lee, they were all panicking. I stay glued to the floor, I don't know what to do.

Natauhan lang ako nang inaalog alog ako ni Dr. Lee, she was telling me to go out.

I immediately went out, bigla akong napaiyak. Maybe that topic triggered that. It's my fault! It's my fault!

"Miss? Are you okay?" asked by the blonde girl whose beside me.

She gave me a handkerchief with a name imprinted to it.

Gielledane.

"Thank you!" I said and sprinted outside.

Napahagulgol ako, pag may nangyaring masama sakanya, it would be my fault.

It's my fault.

It's my fault.

It's my fault.

"Hindi ka mabuting kaibigan! You let her to be in this state! Mamatay ka na!" isang malakas na sigaw mula sa aking tenga na para bang may sumisigaw sa tabi ko.

"Stop!"

"You're not a good friend!"

"Stop!"

"Dapat mamatay ka na!"

"No! Please stop!"

"MAMATAY KA NA!"

And I just felt dizzy, then suddenly, everything was all black.

"Rayelle!"

That's the last thing I heard before I slumped to the ground.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

"Rayelle Eish Sanford! I swear!" sigaw ng isang malakas na boses sa akin habang niyuyugyog ako.

I immediately woke up.

That day.

That moment.

Hindi ko malimutan yun.

Gabi gabi ko nalang napapaginipan yun.

It was already a week nang mahimatay ako.

Buti nalang, bumisita sa amin si Meiji. He was, again, my savior.

Sabi nila, siya daw ang nagdala sa akin papasok sa hospital. I was unconscious for 2 days straight. Nag alala ang lahat sakin dahil pag hindi daw ako nagising within 3-4 days, My case would be a coma. Napag alaman nila na bumabalik daw ang depression ko, nakakaapekto na sa health ko because sometimes, I don't eat, I barely sleep when I was doubting something about myself, pati yung voices na naririnig ko. It was affecting me.

"Napaginipan mo na naman ba?" Ari worriedly asked me. Maayos na siya, kakalabas niya lang 3 days ago and babalik na kami sa Philippines ngayon.

I nodded as my answer. She hugged me.

"Everything is going to be fine." She reassured me, "Magready ka na, malelate tayo sa flight natin." she told me.

Nagbihis na ko. It's time to face "them." I'm not scared anymore, We're not scared anymore. We have our "oppa's" that will be on our side. Hindi lang si Zennon oppa huh. You'll know it pagkadating namin sa PH, isa sila sa mga susundo saamin ni Ari.

"Rayelle! Halika na!" sigaw ni Ari.

"Coming!" sigaw ko.

Well, goodbye France!

———————————————————————————————
Spoiler:
(Still at Rayelle's POV)

"Kyaaaaaah! Oppa's!" sigaw naming dalawa ni Ari.

"Will the two of you calm down? Kagagaling niyo lang!" saway sa amin ni Natty unnie, "And, don't you miss your unnie?" cute na pout ni unnie sa akin.

"Of course, I missed you unnie!" I said and pecked her cheeks. My unnie is cute talaga!

"Uhmmmm... Rayelle... Flowers pala..." sabi ni Meiji while handing me a bouquet of flowers.

"ANO IYAN!?" sigaw ni Unnie at Ari.

^~—————————————————————————~^

Matagal ba ang UD fam? Sorry huh, marami lang kasing nangyayari sa layp ng cute niyong author. Pasensya na.

Sino sa tingin niyo ang mga oppa na sinabi ni Rayelle? Hmmmm... Well, find out in the next chaper! Enjoy!

𝓗𝓸𝔀 𝓽𝓸  𝐋𝐎𝐕𝐄 𝔂𝓸𝓾 𝐁𝐀𝐂𝐊?Opowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz