Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 10

Kapitel 10 - Evie

När Seung lämnade scenen steg sorlet från deras fans. Jag drog Ji närmare och frågade vad dom skulle göra nu. Han tittade på Taeyang som vinkade till någon bakom scenen. En ny låt drog igång och Ji kysste mig häftigt på munnen innan han bad mig kolla vad som hände med Seung. Jag såg på honom med en osäker blick och han försäkrade mig om att Seung behövde prata med någon och det fick mig att nicka.  Ji skyndade upp på scenen igen för att lugna fansen ytterligare. Jag trängde mig förbi personerna till höger om mig för att kunna ta mig bakom scenen. Personerna log mot mig och lät mig gladeligen gå förbi dem. Dom hade sett mig med Ji så dom visste att jag var en viktig person så inte en enda person grimaserade. Jag kom till samma korridor som jag gått i tidigare bara det att den här gången var alla dom andra där ute och Seung var inne i rummet i slutet av korridoren. Mina skor smällde mot golvet när jag gick mot dörren. Pulsen ökade och varje gång jag andades skakade kroppen lite. Jublet från alla de människor där ute blev allt avlägsnare medan ljudet av mitt hjärta som slog hårt i bröstkorgen blev allt högre. Jag knackade på dörren och klev in. Seung satt i soffan med händerna för ansiktet. Han tittade inte ens mot mig, kanske just för att han visste vem det var.

   - Seung? Frågade jag försiktigt.

Han rätade på sig på nolltid och tittade rakt in i ögonen på mig. Jag tog ett par steg in i rummet och lät dörren glida igen bakom mig. Seung ruskade på huvudet som om han inte trodde sina ögon. När han insåg att jag verkligen stod framför honom klev han upp från soffan och kom fram till mig. Han stod så nära att jag kunde känna hans parfym. Han stod så nära att jag var tvungen att titta upp för att se hans ansikte. Seung sneglade ned på mig innan han slutligen la armarna om mig och drog in mig i en kram. Jag stelnade till i hans grepp men allt eftersom slappnade jag av och till sist slog jag armarna runt hans midja också. Han var nog i behov av stöd just nu. Jag visste att han varit nere men att det varit så illa som han visade nu ikväll hade jag ingen aning om. Dom andra hade nog inte heller vetat om hur sårad han var. Jag kände mig skamsen och illamående över att veta om att det var mitt fel att Seung mådde som han gjorde. Seung suckade mot mitt hår och smekte min nacke lite försiktigt. Jag ville säga emot men samtidigt inte. Han gjorde egentligen inget fel. När vi gled ifrån varandra stod Seung fortfarande nära inpå. Jag frågade varför han lämnat scenen och det fick honom att sucka tungt. Egentligen visste jag redan svaret på min fråga men jag ville höra Seung säga det själv. Jag gled ifrån honom lite till så jag kunde se hans ansikte ordentligt. Hans ögon var inte lika intensiva som vanligt men han lyckades ändå le det där sneda sexiga leendet som han hade. 

   - Du och Ji, suckade Seung och såg bort. - Det är känsligt.

Jag nickade förstående. En del av mig hatade att behöva vara snäll mot honom men å andra sidan tyckte jag synd om Seung. Vi stod tysta en stund innan jag frågade om han inte kunde leva med att jag och Ji var tillsammans. Han suckade och svarade att han försökte men att det var svårt ibland. Han såg in i ögonen på mig och frågade om han haft en chans. Mitt hjärta slog hårt igen för jag visste att han haft en chans. Jag hade velat ha honom från första sekunden våra ögon möttes men så frågade Ji ut mig på en dejt och Seung hade inte verkat särskilt intresserad, inte seriöst åtminstone så jag svarade ja på hans fråga. Nu i efterhand kanske det valet varit dumt. Men bara kanske. 

   - Det hade du, svarade jag och log mot honom. 

Seung stönade högt och drog handen genom sitt blåa hår. Färgen passade honom. Seung pillade lite på sitt ena örhänge medan han såg på mig. Blicken hade blivit sådär laddad igen men det fanns något mer där än första dagen vi sågs. Luften mellan oss var lika laddad som hans blick var. Jag drog efter andan och tog Seungs hand i min och drog med mig honom till soffan. Mina ben var för skakiga för att jag skulle kunna stå upp. När vi satte oss ned släppte inte Seung taget utan han lät sina fingrar glida över mina. Jag älskade hans händer. Slanka men ändå syntes ådrorna så tydligt. Jag drog bort handen och suckade.