Jag öppnar sakta ögonen. Ljuset från fönstret bländar mig nästan. Jag sätter mig långsamt upp och placerar fötterna på golvet. Jag ser mig omkring i rummet men jag känner inte igen mig. Vart har jag hamnat? Jag minns faktiskt ingenting om nånting.
Jag hör skratt från rummet bredvid och ställer mig upp och går mot dörren. Jag öppna försiktigt dörren och tittar ut. Där ute ser jag två flickor i fluffiga morgonrockar. Jag kan inte annat än att lägga märke till hur vackra dem är. Smala, långt mjukt hår, fina kurvor och vackra ansikten. Dem vänder sig mot mig och ropar glatt
- Emma
Konstigt nog känner jag starkt igen det namnet.
-Hej, säger jag försiktigt.
-Har du sovit bra sömntuta, säger tjejen med blont hår.
-Ja, svarar jag försiktigt.
Jag känner mig faktiskt väldigt utvilad. Mycket piggare än jag har känt på väldigt länge. Mon kropp känns lätt. Långsamt vänder jag blicken ner på min kropp. Jag ser då en lika vacker och smal kropp som flickorna framför mig har. Jag ser svart hår som omringar mitt ansikte och när jag rör vid det känns det mjukt och långt.
Jag känner mig vacker.
-Vart är jag, frågar jag.
- Du är hemma hos mig dumbom, minns du inget från igår, säger den andra svarthåriga flickan.
-Nej, svarar jag, vad hände.
-Vi var hemma hos Alex och festade och vi drack massor. Du måste ha blackat ut, säger den blonda tjejen, och du strulade äntligen med Abbe. Eller hur Maja.
Så den svarthåriga tjejen heter tydligen maja, tänker jag.
- Jaaa äntligen, och du fick till det med Erik eller hur Josse, säger Maja.
-Jaaa äntligen vi har haft nåt länge.
Okej så dessa människorna heter Maja och Jossan och är tydligen mina vänner.
- Och ikväll ska vi till Abbe, säger Jossan.
-Vi får väl se vad dom händer då, säger Maja och höjer på ögonbrynen.
- Haha, lägg av, säger jag skrattandes och armbågar henne lägg i sidan.
Jag tänker inte ställa några frågor. Jag har fått livet jag alltid har velat ha och tänker inte låta det försvinna ifrån mig. Detta är mitt liv nu.
