3

2.1K 65 16
                                    

"Och du är lika fin som vanligt ja" säger han mot mig och jag tittar runt på de andra tjejerna som tittar väldigt chockat på mig. "Nej, jag vill inte ta någon bild" säger jag, vänder mig om och börjar gå iväg.

***

Det är med tårar i ögonen som jag skyndar på mina steg. Jag hör hur springande steg följer efter mig en bit bakom. Mina känslor har tagit över och jag vet inte hur jag ska kunna stoppa det. Och nu kommer jag bli tvungen att berätta för de andra om mig och Noel. Jag torkar bort tårarna med hjälp av min handrygg och tvingar mig själv att hålla blicken rakt fram. Att Noel inte har sett mig brista ut i gråt nu är jag väldigt glad över. Jag vill inte visa mig svag inför honom. Jag vill visa att jag är stark och har gått vidare från det vi hade, trots att jag faktiskt inte har det.

Inte helt iallafall.

Plötsligt känner jag hur en hand greppar tag om min handled och jag tvingas vända mig om. Det går fort och snart är jag inne i Sandras famn. Hon kramar om mig hårt och smeker min rygg, upp och ned. Jag gråter ut i några minuter mot hennes axel och ber sedan om ursäkt för mascara-fläckarna som hon numera har på sin gråa sweatshirt. Hon skakar på huvudet och säger att det inte är så viktigt.

"Det som är viktigt är hur du mår och vad som har hänt?" säger hon och de andra två nickar instämmande innan jag även får vars en kram av dem. "Vill du berätta?" frågar Tuva och jag nickar på huvudet med en suck. Vi går lite längre bort från stan igen och sätter oss ner vid en parkbänk.

"Jo..det är såhär" börjar jag innan jag sedan tar en ganska lång paus. Jag måste komma på hur jag ska kunna säga detta på rätt sätt utan att jag blir ovän med dem. Gång på gång måste jag påminna mig själv om att ta djupa andetag.

"För någon månad sedan var jag..och Noel..typ tillsammans" stammar jag fram och tittar skamset ner mot marken. Tystnaden som följer är ett bevis på deras chock av min lilla berättelse. "Men vänta, han sa väl i den intervjun att han inte vart kär på ett år?" säger Caroline förvånat och jag tittar upp mot henne med en axelryckning. "Jag vet. Han är ett svin" säger jag kort och Sandras arm placeras över mina axlar. "Gumman".

"Men..vad hände..mellan er alltså?" frågar Tuva och jag biter mig löst i läppen. "Asså, kort sagt, han slutade typ bry sig om mig, antagligen på grund av att han hade mycket med bandet under den tiden. Han slutade typ höra av sig så jag pallade inte mer. Han sa alltid något om att de höll på med next big thing" säger jag med en suck.

"Så du gjorde slut?" säger Tuva.

"Trots att du fortfarande var kär?" fyller Sandra i och jag nickar på huvudet. "Ja, och därför blev jag ganska chockad och lite sårad över svaret på hans intervju, det kändes liksom som om det vi hade inte betydde något alls för honom".

"Wow, verkligen. Oavsett vad så är det inte okej det han gjorde men jag tror faktiskt att han blev helt förkrossad när du gjorde slut med honom" säger Caroline och Tuva nickar instämmande. Jag rycker på axlarna och sätter upp mitt hår i en tofs. "Jag vet inte, har inte orkat grubbla mer på det" säger jag.

Alla tjejerna kramar om mig och plötsligt känns allt lite bättre.

"Men jag vill inte att ni ska ändra uppfattning om Hov1 eller så nu, bara för att ni vet detta" säger jag och tittar mot de alla tre. "Vill du fortfarande gå på konserten?" frågar Caroline och jag nickar på huvudet efter ett tag av tänkande. "Det är ju egentligen inte själva bandet jag har något emot, utan bara Noel" säger jag och pressar fram ett leende.

"Okej, för vi vill inte tvinga dig till något som du inte vill" säger Tuva och tittar menande på mig. Jag biter mig löst i läppen ännu en gång. "Det vet jag, men jag vill detta. Det kan bli en kul grej att göra tillsammans, bara jag slipper träffa Noel igen så" säger jag och småskrattar lite.

"Men du, om du och Noel var tillsammans, har ni..legat då?" frågar Caroline och både Tuva och Sandra börjar fnissa till. Själv blir jag helt knallröd i mitt ansikte och tittar ner i mitt egna knä.

"OH MY GOD" utbrister Caroline och jag tittar upp på henne med ett leende. "Kan vi snälla skippa snacket om Noel?" frågar jag och hennes leende försvinner lite. "Såklart, förlåt, det är bara lite sjukt att du legat med Noel Flike" säger Caroline och jag himlar med ögonen.

"Det är Noel Flike, än sen?" säger jag och lägger mina armar i kors.

over again ➳ noel flikeWhere stories live. Discover now