Helvetet är endast en plats

Del 4: Slav för livet

Efter att Diablo hade visat mig runt så satte sig han ner i en röd soffa som stod längst med väggen i hallen.

"Så Johna, vad tycker du om min lya?" Sa Diablo och skratta.

"Ja, det är väl ganska stort." Svarade jag tillbaka då jag inte kom på något annat att säga.

Diablo såg nöjd ut och luta sig ännu längre bak i soffan. "Jag har dock inte än visat dig på världen runtomkring. Den är inte alls lika ljus som här inne."

Jag stod kvar tyst och kollade ner på Diablo som såg ut som att han kunde somna vilken sekund som helst. Jag visste inte om jag skulle sätta mig bredvid honom, fråga om han skulle visa mig eller bara gå iväg till mitt rum som Diablo hade gett mig. Men då skakar Diablo på huvudet för att vakna till och ställer sig upp.
Känslan man får utav honom är mer som utav en fadersfigur än helvetets mästare men kanske om man lär känna honom mer så kommer min synvinkel på honom att förändras?

"Jag ser på dig att du inte kan hålla dig från att gå ut och se världen du nu lever i. Så följ med mig." Sa Diablo och tog handen i ryggen på mig för att pusha mig åt rätt håll.
Tillslut hamnar vi vid en stor port. Diablo klappar i händerna och dörren åker upp.
Jag kollade mig omkring för att se vem som öppna dörren men jag såg ingen i närheten.

En kall vind drog in när dörrarna slogs upp och jag följde med Diablo in i mörkret.
Det var inte helt mörkt då lågorna från brinnande eld lös upp en del utav vägen. Något annat jag märkte var att det inte fanns någon himmel och istället var det som om man var i en stor grotta.

"Här ute kommer du få vara och hålla koll på själarna." Jag tittade upp förvånat på Diablo då jag inte förstod varför jag skulle springa runt i mörkret för att hålla koll på några själar. "Du trodde väl inte att du skulle få stanna här gratis? Snart inom sin tid kommer du även få strida mot farligare fiender och även slutföra uppdrag på jordytan."
Jag visste redan innan att det skulle bli såhär men ändå blev jag orolig över vad jag möjligtvis kommer bli tvingad till att göra.

"Men vad händer om man inte skulle klara av uppdragen?"

"Det betyder att du är redan död, annars så kommer jag eller någon utav mina andra demoner att äta upp din själ. Så klara av uppdraget och du får leva, misslyckas och du dör. Så simpelt är det."

Sättet han sa det på leder mig till att tro att det inte var något skämt. Är det här verkligen vad mitt liv har lett till? Jag har inte varit här länge men efter vad han precis har sagt så har jag nu förstått att jag inte vill vara kvar här. Men har jag något annat att välja på?