Helvetet är endast en plats

Del 2: Att återfödas på nytt

Vart är jag nånstans? Jag kollade omkring och kunde knappt tro mina ögon. Jag låg på ett bord i en stor tom sal som ser ut som något direkt taget från en sagofilm.
Jag försökte att röra mina armar och ben men det var hopplöst. Det var som om jag skulle ha varit en del utav bordet, förutom att.... jag kände något blött runt kroppen. Jag visste inte vad det var och det gav mig en obehaglig känsla.

"Johan var det?"

Jag hörde en mörk röst komma bakifrån så jag såg inte vem eller vad det var och naturligt blev jag livrädd. Jag försökte att skrika och springa därifrån men som tidigare så gick det inte.
Jag ser sedan en hand stoppa ner en bägare i vätskan bredvid mig. Är... det där blod?

"Varelse vi kallar till detta bord acceptera denna gåva för att återfå din styrka och mer en så."

Vad är det som händer? Det låter som om det håller på med någon ritual.
Det håller på en stund och efter att det låter som ritualen är slut så sträcks bägaren återigen fram till bordet men denna gång mot mig. Han tar tag i min käke och häller ner blodet i min mun.
Jag ville inte men det var inte mycket jag kunde göra åt.

"Nu res dig upp och återföds på nytt."

Först hände ingenting och jag förstod inte riktigt vad som var på gång men då kom det, en obefintlig smärta som brände igenom hela kroppen. Om jag inte redan är död så är det nu jag dör isåfall. Men det slutade och när jag tog ett andetag så kändes det som om jag inte hade andas på flera minuter. Huuu hhhuuu huuu, andades jag ut och in. Jag tittade upp och såg mannen som hade hållit på med ritualen och bägaren.

"Vem" var mitt första försök till att säga något men ordet tonades ut tills rösten försvann. 

"Vem jag är? Ja det beror på vem du frågar men som ni människor känner mig så kallas jag för djävulen, underjordens ledare och anledningen till allt ont i världen! Men eftersom du är en hedersgäst så kan du kalla mig för Diablo.

Om du undrar vad jag har gjort så har du återfötts som en demon. Du har faktiskt haft ganska tur, det är inte ens en på miljon som det är möjligt för och att sedan få tillräckligt med uppmärksamhet för att få mig att göra dig till min demoniska tjänare, jag kan säga att det är ännu ovanligare."

Jag försökte att ta in allt han sa även det inte var mycket, men det kändes ändå som jag inte riktigt förstod vad som hade sagts. Jag kan dock förstå anledningen till att jag hamnade här, även det inte var meningen så var det jag gjorde oförlåtligt.

"Så är jag död?" Sa jag och märkte att jag kunde äntligen prata igen.

"Ja fast inte helt, eftersom du är en demon så skulle jag inte räkna dig som död utan som ett mellanting mellan det levande och döda. Dock är det endast de starkaste utav demoner som kan gå tillbaka till ytan och se ut att vara levande."

Han drog av sig huvan och jag blev förvånad när han såg ut som vilken person som helst, han hade manligt ansikte med långt mörkbrunt hår, det är inget som vad man skulle kunna tänka att djävulen såg ut som. Faktiskt nu när jag tänker på det har han varit ganska trevlig under hela tiden jag varit här förutom kanske den där ritual grejen.
Jag väcks ur tankarna när han tar ett hastigt steg emot mig.

"Så Johan, ta min hand och hjälp mig styra världen."