fridfull tystnad i ett kvavt, nästintill tomt rum.
två utfällbara sängar och en bordsfläkt som låter värre än ett åsknedslag.
svetten dryper längs våra ryggar.
"fönsterna får inte vara öppna på kvällen ifall någon skulle klättra upp på taket och ta sig in." säger hon som vi fått lov att bo hos för några nätter. vi lyssnar på hennes ord för vi har hört alla möjliga skräckhistorier om händelser som skett här
min vän frågar om vi ska gå ut. för kvällen är ännu ung.
och kylan biter tag i våra ansikten när vi öppnar dörren.
himlen har återfått stänk av rosa nyanser och molnen ligger som utdragna bomullstussar över himlen.
vi går på gator jag aldrig förut gått på och asfalten är lika torr som luften. myggorna dansar kring oss än igen precis som varje sommarkväll när solen börjat gå ner.
på asfalten ser vi en tennisboll i neongrön färg. den plockar vi upp och kastar till varandra samtidigt som vi går och har lättsamma konversationer om allt och inget.
vi råkar kasta in tennisbollen genom en häck in till en tomt och jag slår handen för munnen och börjar springa därifrån. hon springer efter, ropar "vänta på mig!" och sedan springer vi hela vägen hem genom kvällen.
jag och min bästa vän.
✩
(sen åt vi by the way tårta och det var mycket gott kan jag tala om).
Tack såsåsåså mycket för 1k läsare, sjukt är det.
