Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 8

Innan jag ens hunnit reagera hade Evie hoppat ur bilen, ut till alla tusen papparazzis som stod kvar där ute medan vårt bagage lastades. Så snart hon var ute började dom ta bilder igen. Dom ställde ett par frågor också men dom kunde inte Evie svara på. Någon ropade något på dålig engelska som fick Evie att le men hon sa inget. Jag gav Taeyang en mördande blick. 

   - Kunde du inte hålla dig till koreanska!? Väste jag. 

   - Evie har rätt att veta, sa han och himlade med ögonen. - Ska du följa efter? 

   - Jag gör det! Erbjöd sig Daesung. - Ni två måste snacka.

Daesung öppnade dörren och klev ut han också. Taeyang gav Seungri en kort blick och dom följde med dom andra två. Jag och Seung var dom enda som satt kvar i bilen. Tystnaden som låg mellan oss var laddad med saker vi aldrig sagt till varandra. En ny bil svängde in som de andra fyra klev in i men den åkte inte iväg. Antagligen väntade dom på vår bil. Ingen av oss sa ett ord utan vi satt bara tysta. Till och med när vi började rulla satt vi tysta. Jag sneglade mot Seung som tittade ut genom sitt fönster. Vi hade redan pratat och vi var vänner men ändå kändes det som att Seung hade mycket mer att säga mig än det han redan sagt. 

   - Ut med det, sa jag slutligen. - Vad är det med dig?

   - Det är bara känsligt, erkände Seung. - Du och Evie alltså.

   - Men det försvinner inte bara för att du drar dig undan, svarade jag. - Vi ses varje dag. 

   - Jag vet.

Han såg på mig en stund innan han slutligen gav ifrån sig ett litet skratt. Jag höjde lite på mitt ena ögonbryn. Vad var det som var så roligt? Seung skakade bara på huvudet och tyckte det var roligt att det var han som hade kärleksproblem. Jag drog på munnen jag också för han hade rätt. Under alla dom år som jag känt Seung så hade han aldrig haft problem med en tjej. Han hade aldrig blivit lämnad av någon eller blivit nekad en dejt. Inte för att han gått på särskilt många dejter heller. Jag kunde inte låta bli att påpeka att alla förr eller senare blev kär i någon.

   - Olyckligt att det blev din flickvän, svarade han. 

   - Hon var inte min flickvän när det hände, sa jag. - Så..no hard feelings! 

Vi flinade mot varandra. Luften kändes bättre mellan oss även fast jag visste att han när som helst kunde börja gräva ned sig igen. Allt som behövdes var att han såg mig kyssa Evie. Jag hoppades att han kunde acceptera vårt förhållande någon dag. Det tog inte lång tid innan bilen svängde in där Seung bodde. Han hade en stor lägenhet i ett hus där det bara bodde tre andra. Alla var kändisar och det var därför som han valt att bo där. Han stod inte ut med att möta människor i trapphuset som skrek och ville ha hans autograf, det var det som fick honom att flytta från första början. Jag hade en enplansvilla som inte var särskilt långt ifrån Seung. I samma kvarter som jag bodde Seungri. Daesung och Taeyang hade varsin snygg lägenhet en bit från oss andra, dom bodde i samma hus. Ibland kändes det skönare om vi alla bodde i samma kvarter. Seung klev ur bilen, tog sina väskor och lovade att komma förbi senare för att försöka prata med Evie. Jag nickade och sedan rullade vi vidare mot mitt hus. Min bil kom fram precis när den andra svarta bilen parkerade vid mitt hus. Jag skyndade mig att ta ut bagaget och mötte sedan Evie som studerade husets utsida. När hon såg mig komma slog hon armarna om min midja och kysste mig rakt på munnen. Jag drog med henne in i huset som inte blivit använt på närmare fyra månader. Som tur var hade en städerska skött om huset så ingenting var dammigt. Jag lagade middag medan Evie satt uppkrypen på en stol och tittade på. Hon var söt där hon satt med huvudet på ena knät samtidigt som hon log mot mig varje gång jag såg på henne. Jag kunde inte låta bli att pussa henne i ansiktet flera gånger bara för att höra hennes söta skratt. Vi åt utan att tända någon lampa. Istället tände vi närmare tjugo ljus medan vi satt på golvet bland massor av kuddar. Jag ville aldrig att den här stunden skulle ta slut. Vi såg djupt in i varandras ögon och det kändes som rätt tillfälle att förklara alla känslor jag kände för henne. Precis när jag strök en hårslinga ur hennes ansikte och öppnade munnen för att få hennes fulla uppmärksamhet så ringde det på dörren. Tonen fick oss att rycka till och återvända till verkligheten. Jag gav Evie en passionerad kyss innan jag reste mig upp för att öppna dörren. Där ute stod Seung i ett av sina slitna jeans och en blå t-shirt. Hans annars vita hår var nu blått, precis som det brukade vara förut. Han gav mig ett snett leende och frågade efter Evie. Jag vände mig om för att ropa på henne men hon stod redan bakom mig med en hård blick. 

   - Kan vi prata? Frågade Seung. 

   - Visst, fnös Evie. - Jag kommer snart.

Hon gav mig en snabb puss på kinden innan hon följde med Seung ut på bron. Jag smög in i det mörka köket där ena fönstret var öppnat en aning. Det var alldeles tyst där ute, ingen av dem sa ett enda ord till varandra. Jag kunde se Evie framför mig med armarna i kors och ögonen hårda som sten medan hon stampade med foten på bron för att visa sin irritation. Seung harklade sig. 

   - Jag är ledsen för det jag sa..., sa han lågt. - Jag menade inte ett ord. Du..du är den första som fått mig att känna såhär och det skrämmer mig. 

Jag satte handen för munnen för att kväva min tunga andning. Att stå här utan att dom visste om det fick adrenalinet att pumpa ut i min kropp. Jag tyckte att mitt hjärta slog högt och att varje ljud jag gjorde ifrån mig var lika högt som om en elefant rört sig i köket. Ingen av dom där inne reagerade på det jag tycktes höra från mig själv. Istället fnös Evie och verkade röra sig på bron. 

   - Men det ger dig ingen rätt..., började hon men blev avbruten.

   - Och därför ber jag om ursäkt! Väste Seung. - Du valde Ji och jag respekterar det. Men varför? Kan du bara svara på den frågan. Varför valde du honom? 

Mitt hjärta skenade i bröstkorgen. Skulle hon svara på hans fråga? Jag ville veta hennes svar men samtidigt var jag rädd för att det skulle göra mig besviken. Evie sa ingenting på en lång stund utan verkade tänka igenom sitt svar noggrant. Jag hörde Seung sucka av frustration och jag kunde se hur han stod med ena handen i byxfickan och den andra på räcket. Hur han drog handen längst håret för att få sig själv lugnare. Evie hummade för sig själv och tog ännu en gång ett par steg på bron.

   - Därför han får mig att känna något jag aldrig känt förut, sa hon lugnt. 

  - Gör inte jag det? 

Seung lät förtvivlad samtidigt som frustrationen tog över hans fråga. Jag önskade att jag kunde se hur deras ansikten såg ut. Evies röst avslöjade inte mycket om hur hon kände eller såg ut. Seung var lite lättare att läsa av. Det var en lång paus mellan hans fråga och hennes svar.

   - Du gjorde det, sa hon så lågt att jag knappt hörde det. 

____________________________________________________

Det känns som att det börjar hända lite saker nu, righty? 

Vill bara påpeka att den här FanFic'en är lite..äldre. Så jag har utvecklats bra mycket mer sedan jag skrev den här, jag har fler som ni kan få läsa. Om ni gillar den här vill säga ;)