Dilemma

27

Samanthas perspektiv

Jag suckar irriterat och öppnar dörren, Jason springer efter mig och stänger dörren.

''Vart tror du att du ska?!'', halvskriker han.

''Jag orkar verkligen inte med dig'', skriker jag. ''Och skrik inte på mig''.

''Samantha! Det räcker!'', skriker han och tar tag om mina händer, jag försöker få loss på de. ''Jag skulle aldrig flörta med någon som inte va du!''.

''Spara det'', jag himlar med ögonen och pekar på mina ögon argt. ''Jag har fucking ögon som jag kan se med, jag är inte blind!''.

Minns ni Lexie, ja hon blonda bitchen. Hon flörtade med Jason mitt framför mina ögon, det som störde mig mest var att Jason flörtade tillbaka och sen kysser hon honom som om jag inte ens finns. Just nu är vi på en fest, det var en av Jasons vänner som hade fest och vi tänkte komma och ha kul. Ha! Vi hade väldigt kul.

''Jason, baby vart gick du?'', hör jag Lexie pipiga röst, jag önskar hon bara försvann som de flesta rösterna gjorde i den här höga musiken.

''Perfekt, fucking perfekt'', jag klappar med händerna. ''Baby gå till din älskarinna''.

Jag knuffar Jason med all kraft jag har och öppnar dörren, det är kallt ute men det bryr jag mig inte om just nu. Jag styr mina steg mot gatan. Jag önskar killarna va här, de hade iallafall kunnat köra mig hem.

Jag kanske överdriver men jag är jättearg, okej? Han vet hur mycket jag hatar henne och borde verkligen inte låta mig sitta ensam i den där förbannade soffan så han kan flörta med henne. Ifall han så gärna ville flörta med henne så varför hämtade han mig med sig?!

Jason springer efter mig och håller mig i armen vilket får mig att vända mig om.

''Släpp mig'', muttrar jag irriterat.

''Snälla Sam'', han tittar på mig med ledsna ögon men nej Mccan det där funkar inte på mig. ''Babe, bara lugna dig så vi kan prata''.

''Kalla mig inte sådär!'', jag drar aggressivt bort armen från hans grep och slår till honom på bröstet. ''Jag hatar dig''

''Nej'', han skakar snabbt på huvudet. ''Du behöver bara vila''.

''Låt mig va ifred!'', skriker jag.

''Låt mig köra dig hem då'', säger han efter ett tag.

''Nej'', jag försöker stå stabilt, nu inser jag att jag gråter. 'Jag kan ta mig dit själv, jag behöver verkligen inte din hjälp''.

''Snälla Sam'', han knuffar mig mot sitt bröst och kramar om mig hårt. ''Lämna mig inte ensam här''

''Du lämnade mig först'', viskar jag.

''Snälla baby låt mig köra dig hem'', viskar han tillbaka.

Jag suckar och nickar, Jason släpper mig och håller i min hand. Jag släpper inte ens hans hand, jag har verkligen ingen ork att tjafsa mer. Mina tårar rinner bara och jag snyftar tyst. Vi kommer fram till Jasons bil, han öppnar dörren och jag sätter mig sen springer han runt bilen och sätter sig han också.

Han börjar köra, av hur trött och arg jag är så orkar jag inte ens tänka på att vi båda har druckit. Jason tittar på mig då och då.

''Varför kysste du henne?'', frågar jag efter ett tag, Jason tittar på mig och suckar, han sträcker fram handen för att torka bort mina tårar men jag slår bort den. ''Rör mig inte''.

Jason suckar och hans grep om ratten hårdnar, han börjar köra snabbare.

''Jag kysste inte henne!'', han höjer rösten och slår på ratten. ''Jag flörtade inte med henne!''.

Jag bara tittar på honom och skakar på huvudet, tårarna fortsätter att rinna. Jag slutar att torka bort de, det är ingen ide, de kommer bara rinna igen och igen.

''Fatta! Jag älskar dig Samantha Scott! Varför tror du inte på mig?!'', jag fokuserar på hastigheten som ökar för varje sekund som går.

''Jason'', andas jag. ''Du kör för snabbt!''.

Jag håller i säkerhetsbältet hårt.

''Du tror aldrig på mig!'', skriker han och fortsätter att slå på ratten.

''Sluta!'', skriker jag och glömmer bort hastigheten. ''Jag såg hur ni kysstes! Jag såg hur du rörde henne! Jag såg hur hon flörtade med dig och jag såg hur du flörtade tillbaka!''.

Jason slutar titta på vägen och tittar på mig istället, han skakar på huvudet.

''Vet du vad?!", Jason tittar argt på mig, hans mörka ögon ser så läskiga ut. "Ja, vi kysstes och hon sög av mig".

Jag flämtar till. Det enda jag kan känna är smärta.

"Va?", viskar jag. "Skojar du?".

''Nej'', han tar tag om mina kinder och tvingar mig att titta på honom när jag försöker titta på vägen. ''Detta är ingen jävla skämt!''.

''Jason'', jag får panik, han har inte kontroll över ratten. ''Kolla på vägen!''.

''Nej!'', han är så envis och att han har druckit gör inte saken bättre. ''Du måste tro på mig först''.

''Jason!'', skriker jag och hör hur en bil börjar tuta.

Jason är inte så snabb med sin reaktion, vi båda tittar på ljuset som kommer från bilen mittemot oss, bilen kör åt sidan men Jason tappar kontrollen helt och vi åker in i ett träd. Jag skriker högt och känner hur bilen krockar, jag flyger framåt och säkerhetsbältet drar mig bakåt. Mitt huvud slår hårt mot fönstret och jag hör hur glaset spräcks, allting blir svart.