På en bädd av rosor
Skär du mina handleder
Av törnarna
Skarpa som din blick
Fingrar rött som rosor
Varslar om en fallen ängel
Du stal rosorna från gravstenen
Nu är de kala väggarna
Dina enda vänner
Ana, ett vackert ansikte
Tär på ditt skinn
Men ärren pryder din skönhet
Rakbladens varma kyssar,
Bleknar aldrig
Himlen under havet
Ligger inte så långt borta
Hoppa ned för stupet
Och låt tidvattnet begrava dig
Under vågorna
Med mig
☾☾☾☽☽☽
₦₡
YOU ARE READING
SOKRATISK TRAGEDI
Poetry❝SOKRATIS TRAGODIA❞ Dessa är de sokratiska tragedierna om hur vi inte kan fly från den skyhöga fasad av rädsla vi skapat.
