Spruckna läppar och mellanmjölk

FANTASIER OCH MARDRÖMMAR

Trots att kyssen är kort och simpel försvinner världen runtom mig och skolans livliga ljud blir inte mer än ett dovt brus i mina öron. Jag glömmer bort tid och rum och inte förrän Ben brutit kyssen fattar jag grepp om verkligheten igen och inser hur många omkring oss som nu tittar åt vårat håll och viskar till närmsta öra.

"Snälla bli inte såna som står och grovhånglar framför andras skåp," säger Tina med ett flin och genast börjar mina kinder hetta.

Hastigt säger jag hejdå till min vän och drar med mig Ben bort från alla brännande blickar. I stunden är jag övertygad om att jag aldrig kommer vänja mig vid att ha en pojkvän, att folks blickar aldrig kommer sluta flyga åt mitt håll, men jag vet även att det inte är sant. För visst är det så att på högstadiet är det smaskigaste av skvaller bara gott tills något ännu smaskigare dyker upp.

Vad som förvånar mig är dock att Ben inte verkar ha några som helst problem med att visa upp vår nya relation för alla nyfikna ögon. Varken när vi går hand i hand genom korridorerna eller sätter oss bredvid varandra i klassrummet slutar han le och på sätt och vis ser han nästan lite mallig ut, som att han är stolt över att bravera med att jag nu är hans.

I vanlig ordning hälsar Charlotte klassen välkomna med ett sprudlande "Hallo und Willkommen", innan hon berättar att vi dagen till ära kommer slopa böckerna för att i stället titta på film. Så bra att jag rev ut hela mitt skåp för att leta upp fanskapet då ...

Jag kan dock inte klaga eftersom film betyder att jag slipper tänka och bara kan låtsas se intresserad ut av vad som visas.

Efter tio minuter har jag lyckats förstå att filmen handlar om någon tysk, kaotisk familj, men längre än så sträcker sig inte mitt intellekt. Lyckligtvis verkar jag inte vara den enda som är helt ointresserad eftersom flera av mina klasskamrater antingen kladdar i sina böcker eller har stoppat huvudet i armarna för att passa på att sova lite.

Även jag kan till slut känna hur de tyska rösterna vaggar mig till sömns, men när jag plötsligt känner Bens varma hand på mitt lår blir jag klarvaken. Varsamt drar han sin hand över mitt ben och när jag inser hur mycket jag gillar hans beröring blir jag åter igen röd om kinderna. Livrädd tittar jag mig omkring på mina klasskamrater, men till min stora lättnad verkar ingen av dem det minsta lilla intresserad av oss längst bak i klassrummet.

Jag tittar i stället mot Ben, som möter min blick med ett varmt leende, och genast slappnar jag av. Däremot kan jag inte undvika pirret som uppstår i min mage varje gång hans försiktiga smekande rör sig uppåt. Hans beröring är inte sexuell på något vis, men trots det verkar mina tankar inte kunna låta bli att färdas åt snuskiga håll. Jag börjar föreställa mig saker som absolut inte passar sig att tänkas på under en tyskalektion och tankarna blir allt vildare; från att hans hand rör sig längre och längre uppåt, till att den knäpper upp mina jeans och letar sig in under dem.

Jag är galen och det är ett faktum. Huruvida mitt vilda fantiserande späs på av den trista undervisningen vet jag inte, men vad jag vet är att fantasierna smakar alldeles för gott för att jag ska kunna sluta. Det är faktiskt inte förrän Ben plötsligt slutar dra sin hand över mitt lår som de kommer till ett stopp och jag rycks tillbaka till verkligheten.

"Är du okej?", viskar Ben med ögonbrynen krökta i oförståelse och när jag väl inser att jag suttit med mina ögon slutna och med munnen halvt gapande, grips jag av panik. Herregud, säg inte att han lagt märke till att jag suttit här och gått i gång på honom, PÅ LEKTIONEN.