Larmet tjöt i rummet och klockan var 07:00.
Eftersom att det är jag som sätter mitt eget alarm på telefonen hade jag valt ett ljud som låter som en kvackande anka. Jag greppar tag om min telefon för att stänga av alarmet. När jag stänger av alarmet ser jag som vanligt inga notiser. Jag har vant mig vid det nu. Det fans vissa undantag då Ludwig skickade snaps till mig. Han brukar inte precis sitta uppe på natten och skicka snaps för han är inte sån. Han bor nämligen i USA. Jag lärde känna honom när han började i min klass i höstas. Han och hans familj hade kommit hit för att bo här i 4 månader. Han och hans syskon skulle gå i skolan här. Ett tag för att lära sig mer svenska. Jag tyckte direkt när han började att han var jätte snäll. Vi satt vid samma bord i klassrummet och på så sätt lärde vi känna varandra.
Jag reste mig upp i sängen. Jag sträckte ut mina långa smala ben för att väcka dom till liv. Jag ställde mig upp. Jag kunde knappt höra något ljud. Alla här hemma sover för att alla i mitt hem älskar att sova. Jag kände kylan i mina bara fötter som ljudlöst tippade bort till mitt fönster. Jag satte mig på fönster karmen och drog i snöret till rullgardinen men den åkte endån inte upp. Den här rullgardinen var hopplös lika hopplöst som vädret jag såg när jag tittade ut.
Det snöade igen.
I Skåne.
På påsklovet.
Jag gick i allafall ner till köket och satte mig vid matbordet. Jag var själv hemma då min pappa jobbade och min lillasyster var med min kusin hemma hos min farmor och farfar. Jag tittade ut ur köksfönstret och såg återigen den vackra snön. Jag älskar snö men nu vill jag bara ha vår det är liksom påskafton på lördag. Det här året skulle det bli en tidig påsk och då passar det ju verkligen "jätte bra" att våren på riktigt är försenad i hela Sverige. Snö får man inte på julafton nej nej men när det blir påsk så får man en nästan en decimeter. Jävla växthuseffekt.....
