A wolfs blod

Kriget

Vi har suttit och babblat i en timme hon är ganska trevlig faktiskt men jag har inte ändrat mig jag
tänker fortfarande gå ut i kriget.

Jag har turen på min sida och Alice ska gå ut och hämta mat.
Hon beger sig mot dörren och snabbt medans dörren håller på att stängas så stoppar jag foten emellan och slinker ut genom dörren.

Jag hör höga skrik och folk som slåss för fult, det låter hemskt.
Jag smäller upp ytterdörren och ser kriget.
Det ser ut som Isak leder.
-Fan också,mumlar jag.

Men hinner inte tänka länge innan jag blir påhoppad av en brun varg.
Fast det var en enkel match och jag förvandlar mig till min vita varg, många blickar vänds mot mig även isaks som krigar mot jack.

Jag springer in i kriget och blir påhoppad flera gånger men det var inte så svårt.

FAN OCKSÅ MARRRRYYY, skriker Alice inne i huset.

Jag skrattar tyst för mig själv och fortsätter kriget.
Bara jag får tag i Isak så är det lugnt, det är många krigare så det är svårt att se vart man är.

Jag har fått syn på Isak längre bort och tänker hoppa på honom bakifrån, och börjar springa mot honom som tur ser hann inte mig komma.
-SUPRISE MOTHERF*CKER, skriker jag.
Han hoppar till, då tar jag Skansen att ta över kontrollen och få ner honom på rygg.

-Nämen har har vi ju den jag har letat efter, hånler Isak.
-Not today Isak, not today,flinar jag.
Han flinar tillbaka och fäller mig, han är längst upp, ok jag kanske inte hade den bästa planen men vad har jag att förlora jag menar jack kommer ändå mörda mig om han får veta att jag är ute i krig.

Jag tänkte lite för länga och Isak river mig vid ögat, jag gnyr till men han bara flinar.
-lilla Mary trodde du att du kunde vinna över mig, hånskrattar han och river mig vid halsen, det börjar rinna blod.

-jag gav er varningar men ni lyssna inte och det bestraffas med döden, flinar han.

Jag kollar storögt på honom när han river mig en sista gång i magen.

-Isakkk varför....gnyr jag.

Jag känner mina ögonlock bli tyngre sen blir allt svart..

Jacks POV

Jag ser inte Isak och får genast panik och rusar genom kriget,jag får syn på en stor svart varg med en vit varg under vänta lite det är ju....

-MARYY, skriker jag och springer fram och puttar bort Isak med all kraft, jag ser hennes livlösa ögon och ilskan börjar koka inom mig.

Hur vågar han..

Jag kallar snabbt på hjälp och alla skjuksköterskor tar handom Mary och ni kanske undrar varför jag inte följer med jo det ska jag förklara för er, jag har en sak att avklara först, Isak..

Han har ännu inte rest sig upp vilket är bra för mig så jag hoppar på honom med all kraft och ilska jag har och river honom i ansiktet.

Han reser sig upp snabbt och hoppar på mig och river till i magen, jag gnyr till men kommer genast på varför jag gör detta Mary..

Han ska precis bryta min nacke när jag fäller honom så jag är ovan på 1-0 till mig.

Han sprattlar allt han kan och skriker att han ger upp men han kommer inte tillbaka levande det kan jag lova..

Jag tar tag i hans nacke och vrider den sakta tills jag ser livet rinna ur hans ögon och det sista han säger är:
-Mary....

Alla i hans nu döda flock springer in i skogen och alla jublar förutom jag som tar sats och springer till Mary jag har fortfarande hopp för att om hon skulle va död skulle jag ha känt det ni vet mate bandet.

Jag springer bland alla skjutsköterskor och in i rummet där jag ser en livlös Mary hon kan inte va död det går inte...

Mary POV
Jag springer på en fin äng när jag plötsligt hör röster som viskar.
-mary kom mary....
Jag börjar springa mot ljudet men stannar när rösterna tystnar sen blir allt svart för en sekund och jag vaknar i ett trångt utrymme som liknar en kista och får genast panik och börjar banka och skrika det högsta jag kan och locket öppnas av ingen mindre än..

Jacks POV
Det har gått en vecka sen hon dog och jag har bara suttit på tummen och storstad in i väggen men idag ska vi hålla en begravning för henne min stackars mary..

Jag sätter på mig en svart kostym och beger mig ut mot begravningen och ser hennes kista täckt med blommor och mina ögon tåras bara jag ens tänker på henne.
Prästen börjar tala om henne och sen lyfter dom ut kistan till hålet och börjar sänka ner det men jag klarar inte av att kolla på när dom gör det och börjar sakta baka därifrån..

Men stannar när jag hör någon som bankar och skriker det är Mary, jag rusar till kistan och sliter upp locket och ser henne den vackraste kvinnan i världen.
-Mary..flämtar jag.
-VAD I HELSKOTTA GÖR JAG I DENNA KISTA!? skriker hon.
Jag börjar le samla gammal Mary..
-Vii trodeeee attt duuu varrrr döddd,flämtar Alice.
-SER JAG UT SOM DET ELLER, PLUS KAN NÅGON HJÄLPA MIG UPP FRÅN DENNA KISTA TACK?!, ler hon
Jag hoppar till och drar henne upp ur kistan ok kysser henne..
Vi står och kramas i evigheter till nån putar bort mig.
--DIN LILLA J*VEL JAG TRODDE DU VAR DÖD LURA ALDRIG MIG SÅDÄR IGEN FÖR DÅ FÅR DU EN KÄFTSMÄLL?!,skrattar Alice.
-hallå jag var faktiskt död,skrattar hon.
Jag ler och tänker nu kan ingen ta henne ifrån mig aldrig....

Slut

Det är inte helt slut än nästa kapitel är deras liv tio år senare hoppas ni gillade boken.