Sjukhussängen stod inte tom. Mannen som låg i den var inte frisk. De många medicinflaskorna på bordet skvallrade om hur illa det var. Pengarna skulle inte räcka. Han skulle inte få bli gammal tillsammans med sin fru. Han skulle aldrig få se sina barnbarn. Han skulle inte få leva.
Och ingenting var som det borde vara.
-------------------------------------------------------
Hermione satt vid sidan av sin pappas säng. På den lilla stolen som alltid knarrade mjukt så fort man satte sig, som så många gånger tidigare.
Hon höll om hans hand och viskade uppmuntrande saker i hans öra.
Hoppades av hela sitt hjärta att ett mirakel skulle inträffa.
Snöflingorna virvlade ner på gatan utanför Sankt Mungos sjukhus. Röster av glada barn som sjöng julpsalmer letade sig in genom väggarna. Melodin gjorde henne påmind om hur mycket hon saknade att vara barn. Mörket smög sig långsamt in över staden, och snart skulle allt vara bläcksvart.
Hermione strök en svettig hårslinga från sin pappas panna. Klappade hans kind och kysste honom i pappan.
Trots att hon inte var religös och inte trodde på någon gud, kunde hon inte låta bli att knyta händerna och önska, för allt vad det var värt, att han skulle bli bättre.
Det var snart Julafton, och ingenting var som det borde vara.
YOU ARE READING
New Steps - Dramione
Fanfiction"Det här är något speciellt, det går inte att förneka"
