För nästan en månad sedan så for den meningen genom mitt huvud. Häromdagen så blev den sann. Det är inte du och jag längre, det är mitt fel för du gillar fortfarande mig. Efter allt som hände innan så klarade jag förmodligen inte mer, you know feelings fade when people change. Jag tror du är arg på mig, and I don't blame you, för jag är arg på mig själv. Men det blev som det blev, jag sa ju shit happens. Jag verkar vara känslokall, men det är bara för jag vet inte ens vad jag själv tycker. Kanske skulle jag ha sagt att jag behövde lite tid för mig själv, lite tid för att tänka på det hela, istället för att så drastiskt som jag gjorde, bara bestämma mig för att jag inte längre hade några känslor.
Du är inte den enda som finner mig oklar, för tro mig, även jag själv finner mig oklar.
