"Nej det gör jag inte", försvarar jag mig själv. Vad det nu är jag försvarar, att jag skulle ha några som helst känslor för Noel. En dröm berättar inte vad man känner i riktiga livet liksom, det går inte ihop.
"Du förnekar sanningen Adelina", säger Nelly och hån ler mot mig, igen. Hon har någon grej för att hån le, hela tiden. Jag himlar med ögonen mot henne men känner ändå att jag blir generad.
"Ska vi gå? Vi börjar om 10", säger Rasmus och jag tackar gudarna för att han bytte samtalsämne.
"Jonna då? Ska vi inte vänta på henne?", ifrågasätter Felix.
"Ehm", säger Nelly och nickar med huvudet bakom oss. Både jag och Felix vänder oss om. Jonna kommer gående över skolgården, hon har på sig det hon hade igår. Svarta jeans och en vit Gant kofta med blåa Vans. Hennes ansikte är osminkat och hon ser väldigt sliten ut där hon kommer gående. Vi reser oss upp och går mot henne.
"Om du mår så som du ser ut vill jag inte vara du", säger Felix när vi möter henne. Hon säger ingenting utan räcker bara sin mobil till mig. Det är en sms konversation med Simon.
Simon, 06:35
Det är slut
Hon fick smset den här morgonen.
"Slut? Va? Varför?", frågar jag. Dom var fortfarande nykära i mitt huvud, och nu gör han slut över sms. Nelly tar mobilen ur min hand och läser smset, Felix och Rasmus också. När Rasmus läs smet kramar han om henne, det är sån här är. Han vill att alla ska må bra.
"Vill du prata om det?", frågar jag henne och hon tittar på mig och ser väldigt skyldig ut minst sagt.
"Jag har gjort något riktigt dumt", svarar hon och kollar ner på sina fötter. Vi andra utbyter blickar med varandra.
"Ska vi gå till espresso house? Du kan berätta allt där", säger jag och hon nickar. Jag tar hennes hand och hela gänget börjar gå mot caféet.
20 minuter senare sitter vi i ett av alla små bås inne på espresso house. Jonna sitter och lite på sina naglar, vilket betyder att hon är nervös. Felix kommer med det vi beställt och sätter sig sen med oss andra.
"Okej, kör", säger han och tittar på Jonna och ler lite mot henne.
"Adelina, du vet igår?", börjar hon allt, dom andra tittar på mig medan min blick vilar på Jonna. Jag nickar "På kvällen, personen som skulle hjälpa mig hem. Vet du vem jag pratar om?", frågar hon mig sen igen. Jag nickar igen, hon pratar om Ludwig. Jag bad honom hjälpa henne hem igår då hon var allt annat än nykter.
"Ah vadå?", frågar jag henne.
"Det hände en grej mellan oss...", säger hon och kollar ner i kaffet hon beställt. Jag får en rynka i pannan.
"Vad hände?", frågar jag henne och jag ser hur hon fylls av skuldkänslor. Hon suckar djupt innan hon tar ett andetag och kollar upp.
"Vi låg", säger hon och kollar på mig besvärat. Okeeej, vad hände precis. Jonna och Ludwig...? Nellys bror, Noels bästa vän, Nellys bror.
"Vänta vad hände igår? Vad snackar ni om?", säger Nelly förvirrat och tittar frågande på oss. Jag ger Jonna en blick som i kan-jag-berätta. Hon nickar bara.
"Vi var hos Noel igår... och drack", säger jag lite försiktigt.
"Okej det var därför ingen av er var i skolan igår", säger Felix. Jag nickar bara långsamt. Nelly vänder sig sen mot Jonna.
"Vem körde hem dig?", frågar hon. Jonna tittar ner lite igen, hon suckar.
"Ludwig", svarar hon och tittar lite på Nelly. Jag ser hur hon är full av skuldkänslor. Det verkar ta ett tag innan Nelly lägger alla pusselbitar på plats så att säga.
DU LÄSER
Lova att älska mig || Hov1
Fanfiction"Det är rätt fint ändå, att känna" "Ja det är det, få det att sluta"
