Killen, Ludwig, tar ett bloss från sin cigg han håller i och blåser ut röken lite halvt på mig. Make no sense, han gjorde det nog inte avsiktligt dock.
"Nelly jag vet att du tog cigg ifrån mig imorse, jag vill ha tillbaka dom", säger han plötsligt. Jag vänder mig mot Nelly som sitter och blänger på honom.
"Jag har inte tagit någonting", säger hon irriterat.
"Noel såg dig", suckar Ludwig som nu står bredvid mig och tittar på Nelly som fortfarande sitter ned.
"Vafan", säger hon och ställer sig upp och ger honom fyra cigarretter hon tagit upp från sin ficka.
"Det var väl inte så svårt", säger han och ler överlägset emot henne. Hon svarar genom att ge honom en arg blick "Hej förresten, jag är Ludwig Nellys storebror", han vänder sig emot och sträcker ut handen.
Jag skrattar lite och tar hans hand "Adelina", säger jag och ler emot honom. Vi släpper varandras händer och han lägger ned cigarretterna han fick i ett paket.
"Okej vi går nu", säger Nelly och börjar dra med mig mot ingången igen.
"Trevligt att träffas!", ropar Ludwig efter oss när vi försvinner iväg. Jag hör att han skrattar och Nelly suckar.
När vi kommit in i skolan igen och går mot soffgruppen där dom andra är kommer Jonna och möter oss halvvägs.
"Du luktar rök", konstaterar hon och kollar argt på mig.
"Jag ska nog gå nu", säger Nelly och går emot de andra.
"Det var inte jag, det var Ludwig som blåste på mig", försvarar jag mig själv och det är ju sant så jag säger sanningen.
"Eller, du känner inte ens någon Ludwig", påpekar Jonna.
"Det var en av dom där killarna jag träffade igår vid mitt skåp!", kommer jag på.
"Adelina du kan inte skylla allt på dom, stå bara för vad du gjort", säger Jonna argt.
"Nelly kan godkänna att han gjorde det!".
"Nelly kan du komma hit?", ropar Jonna och Nelly kommer tillbaka.
"Vad?", frågar hon.
"Blåste någon "Ludwig" cigarrett rök på Adelina när ni var ute?", frågar Jonna, rakt på sak. Nelly blir lite osäker och tittar ursäktande på oss.
"Alltså jag såg nog inte det i så fall", säger hon lite skamset "Eller han kanske gjorde det när jag försökte gömma ciggen!", kommer hon på och ler, jag själv ger henne en smäll på käften mentalt. Jonna tittar på mig besviket och skakar på huvudet och går sen därifrån förbi dom andra.
"Sa jag något fel?", undrar Nelly. Jag skakar på huvudet och tänker gå efter Jonna när jag hör att Tindra, en tjej i klassen, säger att vår lektion börjar nu.
När jag kommer in i klassrummet ser jag att Jonna och Rasmus bytt plats, så Jonna sitter med Felix.
"Var det nödvändigt?", frågar jag och kollar på henne men hon låtsas som att hon inte hör och kollar på tavlan längst fram i klassrummet istället. Jag går och sätter mig bredvid Rasmus längst bak med en suck.
"Du luktar rök", säger han efter en stund. Jag kollar på honom argt men han fortsätter "Röker du?", jag suckar bara och skakar på huvudet.
Jonna fortsatte ignorera mig resten av dagen och umgås bara med Felix, Rasmus eller någon av de andra tjejerna i klassen. Innan sista lektionen börjar tog jag tag i henne och drog undan oss från dom andra.
"Vad vill du att jag ska göra för att du inte ska vara arg på mig?", frågar jag henne.
"Erkänn bara att du rökte förut", säger hon enkelt.
"Jag skulle ljuga i så fall", säger jag irriterat för att hon inte tror på mig.
"Då finns det väl inget du kan göra", säger hon och börjar gå därifrån. Jag tar tag i hennes arm så hon vänder sig om igen.
"Om Ludwig säger att han gjorde det då? Tror du mig då?", hon tittar på mig en stund men nickar sen "Okej bra", säger jag och pustar ut.
Vi går mot cafeterian och jag letar med blicken efter Ludwig. Han och hans lilla gäng står på andra sidan cafeterian och dricker Loka ur burkar. Jag ser att möss killen står där också, inte för att jag bryr mig så, jag är där för att prata med Ludwig.
"Jag ser honom, kom", säger jag till Jonna och drar henne genom hela cafeterian. När vi börjar närma oss märker jag att några i deras gäng märker att vi är på väg mot dom och säger till de andra. Så när vi kommer fram tittar alla på oss.
"Hej Ludwig, kan du bara bekräfta att förut på lunchrasten när du skulle snacka med Nelly att du med misstag råkade blåsa cigg rök på mig?", säger jag när vi kommer fram. Rakt på sak, en sak som gör mig och Jonna lika. Båda är väldigt rak på sak. Han verkar tänka efter en stund och han verkade även förvånad att jag kom för att prata med honom.
"Jo just det sorry, det var inte meningen", säger han när han kommer på vad jag pratar om. I samma sekund han säger det pustar jag ut igen och kollar på Jonna som står bredvid mig. Jag ser hur skuldkänslorna dränker henne, bokstavligen, hon står med lite öppen mun med en rynka i pannan och tittar på Ludwig.
"Okej så du existerar", säger hon och nickar med huvudet mot Ludwig, men innan han hinner svara fortsätter hon "Så vem av er är "Prins August""?, frågar hon och tittar på alla extra noggrant. Jag slår mig själv hårt i ansiktet, mentalt. Inte bara det jag hoppar från en klippa och dränker mig själv. Hur kunde jag tänka att det här var en bra idé? Möss killen skrattar till, vilket de flesta andra också gjorde, sen sträcker han ut handen emot Jonna.
"Det måste vara jag, trevligt att träffas", och ger henne ett leende.
"Detsamma, jag är Jonna", säger hon och tar tag i hans hand och hälsar. Sen vänder hon sig emot mig och ler så där sockersött när hon vet att jag gjort något jag inte ville att hon skulle göra. Jag ler tillbaka mot henne och hon vet mycket väl att leendet säger "Jag kommer putta dig från skolans tak så fort vi kommer härifrån".
"Vet du vad? Vi ska gå nu", säger jag och tackar Ludwig för att han bekräftat vad jag bad honom om. Sedan tar jag Jonnas hand och drar henne mot klassrummet. När vi kommit runt ett hörn vänder jag mig och tittar argt på henne.
"Varför gjorde du så?", viskar jag argt till henne.
"Men vadå, jag ville bara veta om han faktiskt existerade! Tänk positivt nu vet jag att det inte är något mellan dig och Felix", svarar hon och ler emot mig för hon vet att hon vunnit diskussionen.
"Du är så jobbig", säger jag bara till henne och börjar gå mot klassrummet.
"Det vet jag att du tycker", skrattar hon och lägger armen över mina axlar och vi går tillsammans tillbaka till klassrummet.
DU LÄSER
Lova att älska mig || Hov1
Fanfiction"Det är rätt fint ändå, att känna" "Ja det är det, få det att sluta"
