Best friends but are we more?

7 - nu kan vi alltid hålla koll på varandra

Emelie

Direkt när jag öppnade ögonen denna morgon visste jag vad som skulle hända idag. Idag kommer mamma och ska hämta mig. Veckan här med pappa har gått så sjukt fort och vi har haft så himla roligt. Pappa frågade till och med om jag inte vill flytta in hos honom, men jag sa att jag skulle tänka på det. Inte för att jag inte vill, utan mer för att det är längre för mig att ta mig till skolan, men jag vill. Jag packade ner det sista i min stora väska och tittade runt i mitt rum en sista gång för att se om jag glömt något. Pappa ropar på mig utifrån köket och jag går ut till honom. På köksbordet ser jag ett paket liggandes och jag ler stort.
"Pappa du behöver inte ge mig något." sa jag.
"Jag vet, men jag vill." Han tar paketet från bordet och ger det till mig. "Öppna det när du kommer hem." Samtidigt som jag ger pappa en kram plingar det till på mobilen. Mamma är här. Jag tar paketet och min stora väska och går till dörren.
"Hejdå pappa, vi ses snart igen" säger jag och går sedan ut till mamma som sitter och väntar i bilen.
"Hej Em, har du haft det bra?" Jag nickar till svars och mamma börjar köra.
"Ja, jättebra. Han frågade till och med om jag ville komma och bo hos honom." Mamma stelnade till för en sekund.
"Jaha..." Jag såg att hon såg lite fundersam ut. "Vad svarade du honom?"
"Att jag ska tänka på saken." Mamma nickade. "Om du och Rickard flyttar ihop är det ingen tvekan om saken." Hon såg lite obekväm ut, jag undrar varför. Fast å andra sidan så borde hon vara det. Rickard kan fan inte komma och förstöra min och mammas relation.
Vi satt tysta resten av bilresan hem.

***

Väl hemma skyndade jag mig upp på rummet och la paketet jag fick av pappa på sängen. Det var ett mellanstort paket inslaget med pärlvitt omslagspapper och blått snöre. Jag bestämde mig för att öppna det på en gång. Försiktigt tog jag bort pappret, jag är ingen som återanvänder pappret men jag vill heller inte bara riva upp det. När jag väl såg vad som låg i paketet gapade jag. En MacBook Air. Oh my god. What. The. Hell. Did. I. Just. Got.?? Jag bestämde mig för att skicka ett sms till pappa.
13:27,
Jag: öppnade precis din present och omg tack pappa! Du hade verkligen inte behövt köpa detta till mig!
13:30,
Pappa ICE: vad kul att du tyckte om den. Du har precis gått ut 2an, detta var en liten present för att du bara har ett år kvar nu!

Jag log. Kunde man ha en snällare pappa än mig? Kanske, men det är nog svårslaget.
Plötsligt möter min blick ett foto på min vägg, ett foto med mig och Sam på. Klumpen i magen kom tillbaka. Fan. Under hela veckan med pappa har jag inte haft en enda tanke av varken Sam eller Lovisa, men nu kom alla känslor tillbaka. Jag bestämmer mig för att skicka iväg ett sms till Sam.

13:35,
Jag: hej sam, hur har du det?
13:36,
Sam: jättebra! just nu är vi på stranden vid mitt landställe. Du?
"Vi". Du och Lovisa alltså. Jävla skit äckel Lovisa.
13:36,
Jag: kul! Kom precis hem från pappa, men måste kila nu, vi hörs

Någonting måste jag göra, jag kan inte bara ligga här inne i mitt rum och vara deppig. Jag bestämde mig för att skicka ett sms till även Adam.

13:40,
Jag: gör du nått idag?

Sekunden efter jag skickat smset ångrade jag mig. Det där lät kanske lite desperat, aja strunt samma. Fort fick jag svar.

13:41,
Adam: är ledig efter 15, funkar det?
13:41,
Jag: 15 blir jättebra, vart möts vi?
13:42,
Adam: kan du möta mig utanför glasskiosken på stan?
13:43,
Jag: tiptop, ses där!

Okej, om ungefär en timme behöver jag gå så jag behöver planera tiden väl. Först en dusch. Jag hoppar in i duschen och låter vattnet rinna över min kropp, jag schamponerar håret och smörjer in kroppen med tvål, rakar benen och går sedan ut ur duschen. Nu börjar det svåra, vad jag ska ha på mig. Efter många om och men blev det shorts från Levis och en blå t-shirt från samma märke. Håret lät jag vara som det var. Eftersom det är sommar behöver man inte så mycket smink, mascara, contour, highlighter och så fixar jag ögonbrynen. Jag tittar på min spegelbild och är nöjd över resultatet. Jag tittar på klockan och ser att den är 14:45, vilket betyder att jag måste gå typ nu om jag ska hinna med bussen. Jag sätter på mig mina Vans och springer ut till busshållsplatsen. Precis när jag kommer fram kommer bussen. Andfådd kliver jag på den näst intill tomma bussen och sätter mig längst bak. Jag kopplar in hörlurarna till mobilen och höjer volymen. 10 minuter senare är jag framme på stan och jag går mot glasskiosken. Nervositeten kryper fram och jag undrar varför, det är bara en kille jag ska träffa en stund, det är ju inte direkt en dejt.

"Emelie! Hej" Jag vänder mig om och får syn på Adam i ett glassförkläde. Jag kan inte undgå ett skratt.
"Snygg outfit"
"Ha-ha, jag är snart klar. Vänta här så ska jag bara hämta mina grejer och ta av dethär förklädet." Jag ler till svar.

Någon minut senare kommer Adam återigen, den här gången klädd i beige chinos och en v-ringad t-shirt. Han är snygg.
"Är min outfit godkänd nu då?" frågar han på skämt.
"Absolut, råsnygg." svarar jag med ett leende. På något sätt gör han mig glad.
"Eller vad tycker du?" Jag vaknar upp från mina tankar.
"Eh va? Vad sa du?"
"Jag frågade om du är sugen på glass, vi kan få äta gratis här förstår du."
Min mage kurrar till och jag kom på att jag inte har ätit något sedan frukost.
"Jag tar ditt kurrande som ett ja." Skrattade Adam fram och jag knuffar honom lite lätt med armbågen. Vi beställer varsin glass och sätter oss sedan vid ett bord på uteserveringen. Solen gör att hans hår ser gyllenebrunt ut och hans ögon är lysande blå. Jag kanske ska försöka glömma Sam och satsa på Adam istället.

Vi har ätit upp vår glass och suttit och pratat om allt och ingenting ett bra tag. Han är verkligen snäll.
"Berätta något om dig själv som ingen annan vet om dig." säger jag till Adam och han ler stort.
"Jag är rädd för fiskar." Jag börjar skratta lite smått.
"Haha va? Även sånna små?" Han nickar.
"De bits ju! Usch, läskiga varelser de där haha. Okej, din tur att berätta något."
Jag tänkte efter en stund och sa sedan "jag är faktiskt rätt bra på att sjunga, om jag får säga det själv."
"Men det kan man nästan förstå när man ser dig, fina tjejer brukar sjunga fint." Han blinkade med ena ögat.
"Äh lägg av haha!"
Han är så lättsam att prata med, jag ville aldrig gå hem. Han fick mig att skratta hela tiden och vi hade flera saker gemensamt. Jag tittade på mobilen och såg att klockan var 17:23.
"Vad säger du, ska vi call it a night?" säger jag.
"Antingen det, eller så går vi på bion som börjar om 30 minuter. Jag ryckte på axlarna. "Ja, varför inte. Jag har ändå inget bättre för mig." Vi reser oss och börjar gå mot biosalongen.

Väl i biosalongen ger jag Adam popcornen och tar fram mobilen. Jag går in på Snapchat och tar en bild. Han ber att få se bilden och godkänner den. Jag ritar ett litet hjärta i kanten av bilden och lägger ut den på min Story.
"Hallå vi har ju inte ens varandra på Snapchat, adda mig." Säger han och jag gör som han säger. "Nu kan vi alltid hålla koll på varandra" lägger han sedan till med en glimt i ögat. Jag skrattar till och tar popcornen från honom.
"Tyst med dig, nu börjar filmen." Han suckar på skämt och tar sedan några popcorn.

Filmen var bra, men det jag minns mest är när våra händer nuddade varandra när vi tog popcorn samtidigt. Snabbt tog både bort sina händer och våra blickar möttes och båda tittade då fram på bioduken igen. Vad händer egentligen? Klockan är iallafall 20:12 nu och jag sitter på bussen påväg hem igen. Innan vi skiljdes åt gav vi varandra en kram. Det var nog en av de mysigaste kramarna jag fått på länge. Han är så mysig.

——————————————————————
Kapitel 7! Vad tycker ni?

Förlåt för att det tagit såå lång tid sen jag publicerade sist!! Jag hoppas att någon fortfarande läser denna berättelse haha!

Glöm inte att kommentera, rösta och följ mig så skulle jag bli jätteglad!

xx