Rädda mig från dom

Rädda mig från dom Kapitel 43

~Alice's Perspektiv~

När planet landar på Engelsk mark så mår jag illa. Det var inte vackert. Okej, jag ser bara en del av flygplatsen. Det är ändå fult.

Vi möter Harry utanför flygplatsen. Han ska köra oss till lägenheten.

-Är alla i bilen? Frågar Harry.

-Ja, säger Clara.

-Då kör vi, säger Harry.

Vi åker förbi massa hus. Tills vi stannar utanför vår lägenhet.

-Framme, säger Harry.

Det är fullt på utsidan och insidan. Mitt rum ser hemskt ut.

-Här vill inte jag bo, säger jag.

-Men det måste du, säger Clara.

Det är så jävla störande att de alltid ska göra allt så hemskt för mig. Jag vill härifrån nu!

-Jag går ut! Skriker jag

Jag väntar inte på något svar utan jag smäller igen dörren.

Jag går längs Londons gator. Jag fattar inte varför alla vill åka hit. Det är inget speciellt.

-Hemma igen, säger jag.

-Okej, vad tycks om London? Frågar Harry.

-Tråkigt, säger jag och går upp till mitt rum.

Jag sitter här i min ensamhet. Jag orkar inte hålla tårarna inne längre. Jag saknar Emma, jag saknar Omar. Allt var perfekt. Jag hade äntligen fått vänner. De brydde sig om mig. Sen kom denna flytten. Det är mångas dröm att flytta till London, men min mardröm.

Jag tittade igenom alla lådor på mitt rum. Jag hittade tabletterna jag letat efter. Jag la många av tabletterna i munnen. Ska jag svälja eller ej? Jag ska svälja. Fjärde försöket och jag ska lyckas. Jag kände att huvudet blev tyngre. Sen orkade jag inte mer. Jag blundade och sen blev allt svart.

_________________________

Kapitlet blev tyvärr väldigt kort, men jag har slut på idéer.