Rädda mig från dom

Rädda mig från dom Kapitel 5

Det är vitt över allt. Ett tag så tror jag faktiskt att jag är död. Men när jag inser att det är läkare runt omkring mig då fattar jag att jag är på ett sjukhus.

-Vart är mamma? Frågar jag dom.

-Vad heter du? Frågar en av läkarna mig.

-Alice Ekberg, svarar jag dom.

-Vi ska försöka få tag i din mamma, säger dom till mig och lämnar rummet.

Så dom har inte ringt mamma. Vem hittade mig då? Jag blir nervös då det måste varit pappa. Han och mamma har ingen kontakt sen pappa började dricka. Han har inte ens mammas nummer. Han ville säkert ta mig tillbaka till honom.

Jag trycker på larm knappen. Det kommer in en läkare.

-Vem var det som hittade mig? Frågar läkaren.

-Han hette Patrick Ekberg, din pappa, svarar läkaren mig.

-Okej, säger jag.

-Vill du ha något att äta? Frågar han mig.

-Nej, jag är inte hungrig, svarar jag honom trots att min mage kurrar.

Han går ut genom dörren. Jag tänker att jag misslyckats. Jag kommer senare få gå tillbaks och träffa alla i min skola. Jag avbryts mitt i tankarna när mamma och min lillasyster Daisy kommer inrusande. Daisy slänger sig på min säng och gråter, mamma sätter sig på stolen bredvid mig och jag ser att hennes ögon vattnas. Jag kramar Daisy hårt. Jag känner hur tårarna rinner ner för min kind.

-Förlåt, förlåt, förlåt, säger jag,

-Det är ingen fara, säger mamma.

-Jag älskar dig Alice, säger Daisy.

-Jag älskar dig med, säger jag till Daisy.

-Mamma, hur hittade pappa mig? Frågar jag mamma.

-Jag har ingen aning. Vi måste nog byta lägenhet, säger mamma.

-Okej, säger jag.

-Men vi får inte flytta långt, säger Daisy.

-Såklart vi inte ska. Vi ska vara kvar i denna stad, säger mamma.

Jag önskar att vi flyttade långt här ifrån, långt ifrån mobbningen.