Rädda mig från dom Kapitel 32

1.7K 37 2
                                    

~Alice's Perspektiv~

Jag vaknade på ett sjukhus. Det var vitt överallt. Det var tre läkare omkring mig. Jag hade massa slangar kopplade till min kropp.

-Hur mår du? Frågade en läkare.

-Vad har hänt? Frågade jag.

-Du svimmade hos dina kompisar. Du hade sagt att allt var suddigt, svarade läkaren.

-Kommer jag få åka hem? Frågade jag.

-Om du mår bra så kommer du få det, säger Läkaren.

Efter ett tag så kommer Emma in. Läkarna går ut.

-Hur är det? Frågar Emma.

-Det är bra, säger jag.

-Hur går det med Felix? Frågar jag nyfiket.

-Haha, det går bra, säger hon.

Bara efter några minuter så kommer en läkare in.

-Alice, du får åka hem nu, säger Läkaren.

-Wihoo! Säger jag.

Det tar bort alla nålar och slangar.

Jag och Emma går mot studion. Jag hade tydligen inte vaknat på hela dagen igår. Så idag skulle vi åka hem.

-Alice!!! Skriker Omar och kramar mig länge.

-Är du okej? Frågar Omar.

-Ja, det är jag. Men vi måste åka för annars missar vi tåget, säger jag.

Vi får skjuts ner till tåget. Tågresan går fort. Jag blir hämtad av Clara. Så fort jag kommer hem så går jag och lägger mig,

~NÄSTA DAG~

Jag går mot skolan. Jag gick ensam dit. När jag kommer in i skolbyggnaden så möts jag av allas blickar.

-Nu är du inte så säker utan din kille ditt lilla äckel, skriker Iris.

-Jävla hora, skriker Stina.

-Har du sett dig själv i spegel?? Hade jag sätt ut som du så hade inte jag vågat lämna hustet, skriker Iris.

Jag springer fort in och tar tag i mina rakblad. Jag drar säkert tio drag sammanlagt på armarna.

Efter det går jag ut. Utanför så möts jag av Omar och Emma. Jag kramar om båda. Emma visar mig ett SMS från Felix. "Jag gillar dig" står det.

-Har du svarat? Frågar jag Emma.

-Nej, svarar hon.

-Men gör det då! Säger jag.

Jag tar tag om Omar's hand och går med honom genom korridoren.

-Alice, har det hänt något? Frågar Omar.

-Nej, varför tror du det? Frågar jag.

-För du har gråtit, säger Omar.

-Nej, jag är bara trött, säger jag med ett påklistrat leende.

-Berätta sanningen, säger Omar.

-De sa massa saker och det gör jätte ont att höra, säger jag.

-Du gjorde väll inget dumt på toan, säger han.

-Nej, säger jag osäkert. Omar genomskådar mig direkt.

-Du måste sluta, säger han.

-Mm, säger jag.

--------------------------------------------

Hur kommer det gå för Alice? Kommer hon sluta?

Tack för att ni läser. Kram!❤️

Rädda mig från domDär berättelser lever. Upptäck nu