Spökryttarinnan

Sista delen!

Efter att jag planterat blomman i sadelkammaren hade jag satt ut flera stycken i hela stallet. Jag var så rädd för kvinnan som spökade runt på gården men hon hade varken synts eller hörts på flera dagar. Jag var lättad men jag fattade fortfarande inte hur en liten blomma skulle lugna ner spöket. Jaja, bara hon var borta så är det bra. 

Nästa dag

Jag vaknade väldigt tidigt den här dagen utan anledning men jag var ändå pigg. Jag sprang ner för trappan medan jag drog på mig en jacka över pyjamasen. Jag tog med mig ett äpple ut som frukost. Sen gick jag med snabba steg mot stallet. Idag kändes som en bra dag och jag hade en känsla att Laktris mådde bättre. Jag ryckte upp dörren och välkomnades av hästarnas gnäggande. Laktris box såg ut att vara tom och det gjorde mig orolig. Jag sprang fram och tittade in men han var där. Han stod i ett hörn och drack vatten. Jag lockade på honom och han vände sig snabbt om och gick mot mig. Han sa sitt huvud på min axel och frustade mjukt. Jag andades ut all oro jag haft och all sorg. Laktris mådde äntligen bra igen!

Det var som om Laktris pratade med mig genom mitt huvud för utan att jag visste det gick jag till sadelkammaren och flockade ner hans träns. Sedan gick jag in i hans box och satte på honom det. Det kändes inte konstigt alls, det var som om han berättade för mig att han ville att jag skulle rida på honom. Jag ledde ut honom ur boxen och kastade snabbt en blick mot klockan som satt ovanför ingången. 05:57.

Laktris och jag gick ut ur stallet, eller Laktris drog mig ut ur stallet. Vid en pall som stod vid väggen ställde jag Laktris och hoppade upp på hans rygg. Han hoppade till lite men stod sen helt lugnt och stilla. Sedan började han gå. Han bara gick, rakt fram men jag litade fullt ut på honom så jag oroade mig inte över vart han skulle ta mig.

Vi drog förbi skogen som låg intill stallet och ner på en grusväg. Grusvägen ledde till en stor äng. Bredvid ängen rann en å. Vattnet glittrade av solen som var påväg upp. Jag undrade hela tiden varför Laktris gick hit, vad hade hänt med honom? Sen kände jag hur Laktris ville spring fortare och röra på sig så jag fattade galopp. Vi galopperade längst med ån som glittrade i solen. Alla ljud jag hörde gjorde mig lugn. Laktris hovar som dundrade i marken. Fåglarna som satt i träden och kvittrade. Vinden som drog lätt i mitt hår. Här skulle jag kunna stanna hela mitt liv!

____________________________________________________________________________

Tack till alla som läst och röstat! Ni är fantastiska. Och jag vill oxå tacka alla som lagt till mina böcker i sina läslistor och som röstat på mina andra böcker. JAG ÄLSKAR EEEER!!!!!!! 

 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3