Spökryttarinnan

Ny start...

Pappa svängde in på en grusväg som vi guppade på en bra bit innan vi kunde se ett stort stenhus. På en skylt till höger stod det:

"Blåmossens Ridskola"

-Nu är vi framme! Äntligen! Va roligt det ska bli. Tänk Katy nu kommer du få vara med hästar hela tiden! 

Mamma vände sig om och kolla på mig med en alldeles för glad min som gjorde mig äcklad. Varför måste hon vara så pinsam? Kan hon för Guds skull vara normal någon gång? Kan hon inte vara som Mollys mamma, en glad och snäll mamma som inte var pinsam och som alltid bakade så att det doftade ljuvligt i deras lilla lägenhet. Jag saknar Molly så mycket, min bästa vän. Vi lovade varandra att hålla kontakten, men jag tvivlar på om det kommer gå. I slutet av 6:an så blev hon helt annorlunda, bitchig, supersminkad och brydde sig bara som sitt utseende och killar. Hon blev tydligen ihop med Hampus i klassen innan skolavslutningen, men det sa hon inte till mig, jag hörde några andra prata om det. Hoppas hon kommer ringa i alla fall en gång...

Vi klev ur bilen och mötte en tant och en farbror som gick mot oss. Vi var på en stor grusplan med en gräsplätt i mitten. Där stod det en stor ek. Längre bort fanns ett vitt stenhus och till höger om det ett stort rött hus. Till vänster om stenhuset låg en röd villa med två våningar. Intill villan fanns en trädgård med en stor altan och en stor grön gräsmatta. 

-Hej! Välkomna! Vad trevligt att några var intresserade av det här stället! Ni begår INTE ett misstag, ska ni veta. Här kommer ni stormtrivas, sa gubben och träckte på sig. 

Tanten gick fram till mig och skakade mig hand. Hon hade grått och brunt hår, en rosa t-shirt med en grön väst över och beiga shorts och på fötterna hade hon låga stövlar som var svarta. Hon hade ett ganska rynkigt ansikte med rödmålade läppar. 

-Vad heter du min vän?

-Katy...

-Vad trevligt, Katy. Är det ett engelskt namn?

-Ja, jag antar det. Det är inte så svenskt i alla fall...

-Det var ett väldigt fint namn men jag heter Tilde. Gillar du hästar?

-Ja, hela familjen är häst intresserad och alla rider. Så, jag älskar hästar!

-Vad bra! De gamla ridskolehästarna är kvar här. Vi kan inte sälja de, ingen skulle b'vilja köpa de. De passar för bra här. 

-Så hästarna är här? Nu? 

Jag blev väldigt spänd nu, jag ska träffa alla hästar nu och lära känna de! Det här med ridskola kanske inte är så dumt ändå. 

-Ja, det är de. De är i hagen bakom stallet, gå dit och hälsa på de. De är jättesnälla. Jag kan följa med och berätta allas namn så att du kan lära känna de. 

Jag och Tilde gick till hagarna. Där gick några hästar, runt sju stycken. Tilde öppnade hagen för mig och vi gick in. De märkte oss och blev väldigt nyfikna över att en ny människa kom in. Det kändes så coolt att jag snart kommer lära känna alla och de kommer lyssna på mig som de gjorde med personalen på min gamla ridskola där jag red. De kommer bli mina nya vänner.