i'm special

Kap 5

Evelynas pov

Vad var det som hände med Willem? Han har varit helt tyst hela middagen och bara lyssnat på alla andra samtal.

Jag kollade på honom med en misstänksam blick men han fortsätter bara att kolla ner i sin mat.

"Destiny, hur kommer det sig att ingen har sagt något om att Willem har en kusin?" frågar någon man vid bordet.
När mitt låtsasnamn hörts smärtar det till i Willems ansikte och han kniper ihop ögonen.
Innan jag hinner ljuga till svar fortsätter han. "vad heter dina föräldrar? vad heter Willems föräldrar? varför bestämde du dig för att komma hit? Vad är ditt hela namn? Varf...." mer hinner han inte innan Willem ställer sig upp med ett ryck så att stolen ramlar och går ut ur rummet med tunga kliv. Han haltar fortfarande på foten jag hög honom på... Jag får lite dåligt samvete.. Men han han högg ju faktiskt mig först så jag gjorde det i självförsvar.

Edward sitter lugn på sin stol med armarna över varandra.
"Det är ett känsligt ämne för de båda, du borde inte nämna det igen. Nöj dig med att du vet vad de heter" säger han lugnt men biter ihop käkarna innan han säger det sista.

Orden han säger låter som om det skulle vara ett tips men nej.. Det här var en tydlig order och mannen som frågade så mycket sitter nu tyst och kollar ner på sina händer.

"kan du hitta Willem innan han gör något dumt, och säg att ni ger er av imorgon." säger han och kollar på mig. "Ge honom det här också." Han ger ett papper till närmsta person som skickar vidare pappret så att det tillslut kommer till mig. Jag har svårt att inte kolla vad det står men klarar ändå att låta bli.

Jag ställer mig upp och går ut ur rummet. Inte alls lika dramatiskt som Willem gjorde utan jag gick bara fort med blicken i marken.

Jag hatar det här. Det känns som om jag är en slav som skickas runt. Liksom vad menade han med att vi ska ge oss av imorgon?

Jag tror att jag ska säga något innan jag går ut eftersom blickarna från alla i rummet bränner i ryggen på mig. Men jag låter bli och öppnar dörren hårt så att den flyger upp istället... Hehe oj.

När jag går ut ur salen har jag ingen aning om vart jag ska gå, jag har ingen aning om vilket rum Willem bor i eller vart han brukar vara...

Jag ser de två korridorerna... Ska jag bara gå runt som en vilsen höna och leta efter Willem nu eller? Aja, jag börjar gå åt vänster för där fanns det ett fönster.

Jag kollar ut... Helvete vad högt upp jag är, de här är ju nästan ett slott. Eller jag tycker det är högt, tre våningar upp...

Jag kollar uppåt istället. Det är två våningar till och sen är det en stenmur högst upp, antagligen så finns det vakter och sånt som kollar om det finns fara eller nått.

Jag tar in huvudet och går till vänster igen. Värsta labyrinten.. Jag ser en till korsning längre fram och suckar högt, jag har ingen aning om vart jag ska...

Jag går snabbt och märker inte att jag går förbi ett rum.

"Evely.. Kusin Destiny, vad gör du här?"

Jag vänder mig om fort, "Willem..." säger jag och andas ut. Jag bryr mig inte om att använda hans titel eftersom det bara är vi här och han verkar inte ha något emot det.

"Edward skickade mig för att säga att vi ska ge oss av i morgon" säger jag och tar ett steg emot honom. Jag sträcker ut handen och ger honom pappret. "Jag har ingen aning om vad det är" säger jag innan han hinner fråga.

Han backar in i rummet och håller ut armen,

liksom säger 'varsågod' att gå in.

Jag går in i rummet och ser mig om, en trasig säng, en bokhylla och ett skrivbord.

"Inte direkt lyxigt" säger han och skrattar halvt bakom mig.

Jag drar ihop ögonbrynen och vänder mig emot Willem, jag ser nog ut som ett frågetecken. Men jag struntar i hans kommentar.

"Vad står det?" frågar jag och kollar på honom med undrande blick.

Han som nyss bara hade kollat på mig vänder ner blicken till pappret och viker upp det.

Han läser igenom och eftersom det tog ett tag antar jag att det stog ganska mycket.

Han kollar upp på mig igen. Han vilar på ena benet och lutar sig mot väggen.
"Vi ska göra uppdraget som du är här för att göra"

Jag hatar det här, jag är inte här för att jag vill, dom fångade mig. Och nu säger han att jag ska följa med på deras problem.

"Kan min käre kusin informera eran fånge lite bättre så att hon visste vad hon skulle ge sig in på"
Säger jag sarkastiskt och himlar med ögonen. Jag sa det som om jag hade ett val att komma hit.

"En trupp med femhundra soldater inklusive du och jag ska hitta Khariska, drakdrottning och döda henne" säger han och kollar ner i pappret lite fort.

"Varför i hela världen ska jag med? Ni håller väl på med drakar vardagligen, du har ju till och med drakar! Och varför ska ni döda hon?!"
Jag orkar inte med det här nu.

"1. du ska leda oss till drakarna och deras drottning, därför behöver vi dig, 2. ja det gör vi och ja det har jag, men ingen vet var hon finns förutom du. Du är en kompass, du kommer att fatta det snart. 3. Inte mina order."

"Är inte du kapten? Du bestämmer väl nästan lika mycket som Edward?"

Han suckar tungt, "såhär är det, kungen vill att hon ska dö, och för att vi fortfarande ska ha fred med han så måste vi göra det, du följer med eller hamnar i fängelse. Välj." säger han argt och kort.

Det blev en stirrtävling utan att vi märkte det men jag avbryter den genom att vända bort huvudet och kolla ut istället.

Utan att tänka på det andas jag ut och blundar. Sen vänder jag ansiktet mot Willem och öppnar ögonen.

"Vad hände egentligen med dig vid maten?" Säger jag för att inte erkänna att han "vann diskussionen" som mer var en ordfajt.

Han spänner käkarna, "vi ger oss av tidigt imorgon, se till att vara klar. Du får sova i fängelsehålan, vi litar inte på dig." säger han rättfram.

~~~

Dumma kungen:(
Om de dödar Khariska så kommer drakarna också dö ut:(
Men han bestämmer ju och ingen vill ha krig med han.

Nytt kapitel kommer om ett tag:)

Va mycket smileys det vart:)