Felix.
Jag springer panikartat fram till vattnet och dyker i.
Fan, fan, fan!
Jag ser honom sjunka längre ner mot botten. Hans ögon är fästa i mina men tillslut stänger han dom.
Jag får ett fast grepp om hans vrist och drar oss uppåt. Jag kastar upp hans magra kropp på bryggan.
Stressat sätter jag mig på knä bredvid honom. Jag känner hans puls, den är svag.
Jag lägger honom på sidan och börjar dunka honom i ryggen. Efter många kraftiga slag i ryggen så börjat han febrilt hosta och spy vatten.
När det vattnet han svalt kommit upp drar jag upp honom i mitt knä. Jag stryker försiktigt undan luggen som hänger ner i ansiktet på honom.
Hans trötta och rödsprängda ögon möter mina samtidigt som han smackar med läpparna.
Jag låter min hand möta hans kalla kind, med tårar längst kinderna. Gråtandes stryker jag undan hans fuktiga, blöta hår bakåt på huvudet.
"Fan Oscar förlåt, jag är ett stort jävla rövhål, jag har skadat dig fysiskt och psykiskt. Men fan jag har precis insett en sak, och det är att jag är så jävla kär i dig. Ja du hörde rätt, jag fucking älskar dig Oscar Johan Ingvar Enestad!" Gråter jag fram och kysser hans läppar ömt.
Han besvara den försiktigt, låter sin svaga kropp ta den svaga styrka och lägga sin hand mot min blöta kind.
"Jag älskar dig också Felix!" Mumlar han, innan jag försiktigt drar honom tätare emot mig. Vill känna honom nära.
The End!
Vad tycker ni? Jag är iaf nöjd för en gångs skull, tycker denna blev skitbra.
Btw, vill ni ha en uppföljare på denna?
Puss
//Emma
