Jag står vid kanten utav bryggan, mot vägen där Felix ska komma gående, om bara några minuter.
"Oscar?" Hör jag någon yttra. Jag vänder mig om, studerar honom. "Vad håller du på med?" Frågar han sedan oroligt.
"Jag tänker att det är bäst såhär. Jag bad dig komma hit av den anledning att jag vill att du ser på, ser på när jag drunknar!" Mumlar jag med gråten i halsen.
"Nej! Oscar, sluta!" Yttrar han. "Sen när börjar du bry dig, när började du bry dig om mig? Vart fan tog den tuffa Felix vägen helt plötsligt. Är det någon annan känsla som tagit över nu? Visst känns det bra att stå här, och titta på, medan din lilla leksak hoppar i vattnet för att en gångs skull känna lycka. Visst är det vad jag är i dina ögon, en leksak?
"Nej Oscar, jag......." Börjar han. "Nej, håll käften Felix, det är du som är en utav dom människor i min närhet som har drivit mig till detta. Det är du och ditt jävla gäng som sett till det här. Och det värsta utav allt, du vet exakt hur jag känner. Och ändå så fortsätter du leka med mig." Gråter jag fram.
Jag vänder ryggen till Felix orkar inte titta på honom. "Förlåt!" Viskar jag innan jag går rätt ner i vattnet.
