Del 23

34 2 0
                                    

De hade klarat sig. Det andra skeppet hade gett sig strax innan de hann bränna upp det.

Alla ur Black Pidgins besättning hade överlevt. Bland andra Chris och Elizabeth. De satt vid ett litet bord under däck och plåstrade om Chris hand för säkert andra gången den här dagen. Hans lillfinger hade offrats i striden och nu fanns bara en liten stubb som inte riktigt ville läka.

Han bet ihop läpparna när Elizabeth drog åt bandaget.
"Det är bara att stå ut" viskade hon tyst.
"Jag försöker" sa han tillbaka.
"Inte tillräckligt mycket" Elizabeth fick en sur blick från Chris som svar.
Av någon anledning har han varit på dåligt humör under hela resan. De började någon gång på väg till Solön gissade hon. Men hon visste inte riktigt. Hon hade försökt muntra upp honom också men inte riktigt lyckats. De enda som egentligen gick, för att inte få honom mer sur dvs, var att lämna honom ifred. Vilket hon inte alltid ville, just för att han var på de humöret han var på.

När hon var klar med bandaget tittade hon på sitt konstverk under några sekunder. Chris hand låg kvar i hennes, den hade nu ett perfekt lindat bandage med ett fint spänne på handryggen. Elizabeth satte ditt det för att få honom att kanske bli lite gladare. Han rörde inte en min, men hon trodde han blev glad inombords.

  "Elizabeth. Ni behövs ute på däck" sade Ined plötsligt. De märkte aldrig när han kom in till dem. Elizabeth släppte Chris hand och gick ut med Ined.
"Masten måste lagas. Du kan klättra va?" frågade han och tittade på henne.
"Eh.. ja"
"Bra. Följ mig." Han hoppade upp på masten och klättrade snabbt upp med hjälp av rep och nät som hängde ner från den. Uppe i masten satt fyra män och tittade på dem.

Ined vinkade på Elizabeth att följa efter och hon fick fram till masten. Den var väldigt hög. Nästan lite läskigt hög. Hon tog tag i ett av repen och svängde sig upp en bit. Allt började vingla - kändes det som -och hon blev genast rädd. Men så såg hur de andra männen tittade på henne. Mycket sämre än dem kunde hon väl inte vara? Kunde de kunde hon.

Hon tog lite längre upp på ett snöre och försökte kravla sig upp. Det var svårt och sved i händerna, men efter ett tag så lyckades hon lista ut hur hon skulle göra och det gick lättare. De sista metrarna fick hon hjälp av en kraftig man med mustasch. Han drog upp henne så hon hamnade i samma höjd som de. Sedan satte hon sig bredvid dem och tittade ut över däcket. Det var långt ner och besättningen såg ut som små barn.

"Snyggt jobbat. Alla klarar inte det där på första försöket." sade Ined. Sedan vände han sig mot de andra. "Jag och Zac klättrar upp lite ytligare. Du och.... eh.. du lagar det här nere som är trasigt och resten ska hålla i så den inte rasar."
Alla nickade åt hans order.

Masten vinglade enormt mycket när Zac och Ined klättrade upp till toppen. Det märktes att den behövdes lagas. Men det gick fort och snart var de klara.

~*~

Chris och Elizabeth stod inne i kaptenens hytt. Han tittade inte på dem, hans blick var på en karta. En karta över havet. Med en liten mojäng försökte han räkna ut något. Han flyttade den längst kartan, steg för steg. Ibland drog han ett litet, tunt sträck. Det skrapande ljudet fick det att dåna i huvudet på Chris. Han spände sina käkar när han hörde det men slappnade sedan av. Gång på gång. När kaptenen äntligen var klar tittade han upp på dem.
  "Jag behöver er hjälp när vi ska attackera Gil-Galad. Det finns en sak på det skeppet som jag behöver." Han tittade på dem under några sekunder. "Visst är ni bra på att stjäla saker?"
  "Mer sno men ja..." började Chris.
  "Sak samma" sade Kaptenen och tittade menande på honom. "Jag kommer skicka upp en grupp som ska vara en avledande manöver. De kommer att attackera besättningen medan ni smyger upp på skeppet, hämtar ringen och kommer tillbaka till mig. Om det blir problem eller om ni blir upptäckta så får ni döda dem. Jag kan skicka några extra ur besättningen om det behövs." Chris och Elizabeth tittade bara honom. Menade han att de skulle sno en ring? Från de andra skeppet?
  "Vad är det för ring som vi ska..." Elizabeth tittade frågande på honom.
  "Så ni går med på uppdraget? Perfekt!" Han började rota i några lådor och tog upp tre pappersrullar. Han rullade ut dem över bordet. Två av dem var en ritningar på ett skepp - ganska likt det de var på nu - och den ena var en skiss på en detaljerad guldring med rubiner längs kanten i ett ojämnt mönster.
Black Pidgin började demonstrera hur de skulle ta sig ombord, vart de skulle leta och hur ringen såg ut. Vad han behövde den till nämnde han aldrig.

~*~

Chris satt och lutade sig mot relingen uppe på däcket. Han ville inte jobba för Black Pidgin. Han ville inte sno saker åt honom. Varför ska man jobba för någon man hatar utan att få något tillbaka? Kaptenen hade tagit hans familj ifrån honom. Han hade förstört Chris liv. Men eftersom Chris inte verkade ha något val så valde han ändå att göra som Kaptenen hade befallt honom att göra. Fast på hans eget sätt.

___________________________
Äntligen ett nytt kapitel, yay!
Men troligtvis så är det också det näst sista kapitlet ):
Berättelsen börjar ta slut nu...
Eventuellt kommer det en uppföljare, jag vet inte.

Men tills dess ha ett bra sommarlov ^-^
Kramizz Hanna

BråkmakarenDär berättelser lever. Upptäck nu