Kapitel 40

216 3 0
                                    

Det var lördag, alltså egentid hemma. På lördagar har både mamma och pappa jobbat ända sedan Zachs bortgång. De säger att det får dem att komma bort från allt hemma på helgen, som att ta semester -en semester från livet. Det är ändå rätt skönt, ingen som stör.

Denna morgon började som alla andra morgnar, jag vaknade. Jag reste mig upp ur sängen och satte på mig ett par svarta mjukisbyxor. När jag fått på mig dem, bar jag mig iväg mot köket. Det första jag gjorde var att ta fram gyllengult smör och ost ur kylen. Därefter tog jag en brödbit från påsen bredvid mikron på köksbänken. Jag bredde min smörgås och satte mig vid köksbordet. Från fönstret ovanför bordet, lyste det in ett rosagult sken. Det var en tidig morgon, men inget konstigt för mig. Ända sedan Zach dog har jag vaknat tidigt, som att det är då det passar honom att vara med mig. Det är en anledning till varför jag går upp, jag känner Zachs närvaro.

Jag drog ett djupt andetag så att luften nådde mina lungor och försiktigt andades ut igen. Hade jag tråkigt brukade jag improvisera och göra höga andningar för att inte känns mig ensam, nu var en sån stund. Jag satt bara på det grårandiga överkastet och tog djupa andetag som att jag aldrig känt luft i mina lungor innan. Jag var så otroligt uttråkad att jag skulle kunna göra vad som helst för att få tiden att gå snabbare. Det ända som var problemet var att det inte fanns något att göra, jag hade redan gjort det alla helger innan.

När jag satt på sängen vilade min blick på den vita bokhyllan vid fönstret som släppte in ett vitt ljus. Jag promenerade bort mot bokhyllan och drog fingret över min älsklingsboks rygg. Boken omslöt sig av ett svart omslag, lika dyster som natthimlen utan stjärnor. Författarens namn var okänt för marioteten av människorna i världen. Han var som en skugga bland människor som måste upptäckas. Han är en fantasifull kreatur som bara väntar på att släppa sina verk för världen- om han ändå inte hade varit död.

Jag drog ut boken från hyllan. Omslaget var som en spökhistoria, vilket passade med innehållet. Hans namn, Carl Rhixee, lyste klart med vita bokstäver på den svarta bakgrunden, som att hans namn var en stjärna.

Boken öppnade jag. Jag välkomnades av en text, som jag minns mycket väl.
" Bilden av det du ristar av behöver inte vara sann. Dömer du utsidan före insidan ser du bilden av det du ristat in. Skulle du istället titta djupare in i bilden skulle du se ett budskap - en insida. Tänk dig för innan du placerar in egenskaperna- ZS"
Jag slängde iväg boken över trägolvet. Den gled och bromsades ner av kläderna på golvet från gårdagen. Tårar bäddade in mina kinder i ett täcke. Jag drog upp knäna mot bröstet och lade ner huvudet i det lilla vecket som bildats mellan knäna. Jag satt så en stund, i ett tyst mörkt hus, ensam. Boken hade varit Zachs. På min åttonde födelsedag hade han gett mig den inslagen i ett brunt inslagspapper. Jag hade varit överförtjust eftersom den hade tillhört min bror. Det hade varit hans, hans favorit och likaså min.

På eftermiddagen gjorde jag en ordentlig städning på huset. Jag rensade i lådor, slängde sopor, städade bort damm, dammsög och allt annat man gör när man gör en storstädning. Tillslut kom jag till mammas och pappas rum, det ända rummet jag inte hade städat. Rummet låg i en stillsam tystnad och väntade på alla hemligheter jag skulle avslöja, om det nu fanns några.
Städningen började vid sängen. Jag bäddade och bytte örngott från de vita till de vitmönstrade. Tavlan ovanför fångade hela tiden mitt intresse, den pappa sagt att jag absolut inte får röra. Tavlan föreställde ett hjärta i vit sand.
Jag ställde mig i sängen, tog tag i sandtavlan och tog ner den från den gråmålade väggen. Tavlan hade lämnat efter sig en svärm av hål i väggen, men jag förstod inte vad som var så speciellt med "rör inte tavlan"- grejen. Jag började vrida och vända på tavlan för att hitta ledtrådar och på baksidan hittade jag det jag sökte. Insatt mellan tavelramen och baksidan satt ett vitt kuvert. Jag drog bort den från tavlan och öppnade kuvertet. Där i låg ett skrynkligt papper. Jag drog upp det och började läsa pappas slingriga bokstäver.

•Zach börjar förskolan
•Han träffar en killkompis
• De blir mobbade av en sjätteklassare
• När Zach går i trean får vi en dotter- Gracie
• Zach är jätteduktig i skolan, men han hatar den pågrund av Scott
• I nian blir han tillsammans med kompisen, vi accepterar det
• De frågar om de får åka på semester tillsammans - vi säger nej
• De rymmer och kommer aldrig tillbaka

Hjärnan gick på högvarv. Hade pappa bara spelat en roll den dagen Zach försvann? Verkade så, han ville behålla sin son. Jag har haft helt fel om pappa.

Miss GracieDär berättelser lever. Upptäck nu