Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 17

Den här gången räknar jag inte sekunder, men efter åtta låtar är jag hemma hos Niall och han går snabbt ut ur bilen för att låsa upp dörren till sitt hus. Jag är knappt kvar i hallen för att ens ta av mig skorna, en av dem följer efter och när jag äntligen får av mig den är jag nästan på soffan i vardagsrummet. Min blick vandrar direkt till den osynliga fläcken på den vita väggen, precis bredvid TVn som hänger på väggen. Där jag har stirrat alldeles för många gånger för mitt eget bästa.

"Jag väcker dig imorgon." Niall dyker upp framför fläcken, mina ögon når till hans navel och jag ser aldrig upp för att möta hans blick. Men jag nickar, vilket får honom att lämna vardagsrummet och gå till trappan. Han stannar på första steget dock, ser tillbaka på mig och för första gången sen vi kom hit vänder jag på huvudet för att se tillbaka på honom. "Du vet vart gästrummet är, det är nybäddat." Jag nickar och han vänder sig om för att gå upp igen, själv rör jag mig inte alls. Och jag vet att Niall vet det men igen, han måste vara snäll mot sitt samvete. Vi båda vet att jag inte kommer gå upp förens jag är trött, och enda gången jag blir trött är när jag gråtit så mycket att jag inte orkar hålla ögonen öppna och då finns det ju ingen mening med att resa mig upp för att gå till ett annat rum när jag lika gärna kan sova på stället jag redan sitter på.

Vid tre på morgonen händer det där. Direkt när Niall hade lämnat mig på nedervåningen hade det brustit, igen. Det här med att 'ha fått nog med all smärta' försvann lika fort som den hade kommit. Så fort jag blivit ensam igen hade all smärta kommit tillbaka och då mycket värre än innan. Det är fortfarande mycket värre och det verkar inte vela bli bättre heller. Inget får det att kännas lite enklare, jag har provat med allt jag vågar och ingenting, absolut inget, har fått det att kännas bättre. Vid det här laget har jag faktiskt ingen aning om vad som skulle få det att ändras. Kanske inget ... då får jag må såhär tills jag dör.

✄

Precis som jag hade väntat mig väcker inte Niall mig på morgonen men jag öppnar ögonen själv när jag hör hur ytterdörren öppnas och stängs och hur diverse väskor rullas ut genom den. I den stressen han är i nu förstår jag att han inte märker mig fören han kollar in i vardagsrummet och ser mig sitta upp.

"Du är vaken", konstaterar han och jag nickar som svar. "När somnade du?"

Jag rycker på axlarna och ser på honom i ett tag innan jag öppnar munnen. "Hur mycket är klockan?"

Jag ser på hur hans ansiktsuttryck ändras, märker att han hör på min röst vad som hände igår och han försöker att inte visa det men jag har lärt mig hur han fungerar vid det här laget och jag vet att den enda han är besviken på är sig själv och ingen annan. "Halv fem."

"När ska vi åka."

Han håller in ett andetag innan han andas ut genom munnen och ser på mig igen. "Nu."

Jag nickar och reser mig upp, går ut mot hallen för att sätta på mig mina skor. Niall tar ner en kofta från en krok och ger den till mig, jag tog inte på mig en jacka igår och det är antagligen mycket svalare nu än vad det var igårkväll.

Han håller upp dörren för mig, jag kliver ut och väntar på Niall som bara ska låsa innan vi går mot en stor svart bil som står på gatan utanför. Han svänger upp en av dörrarna till mig, och jag sätter mig i bilen som börjar köra mot flygplatsen som ska ta oss till Amerika.

Jag tar ett djupt andetag, kliver ut ur bilen och möts av flera biffiga killar som för oss in. Niall börjar direkt prata med de andra killarna som är här, och jag hälsar bara kort på dem. Jag fokuserar på lite andra saker än dem just nu. Min blick rör sig runt, alla är här förutom en, en som alla verkar vänta på. Och när jag ser nästa set med biffiga män klädda i svart gå genom dörren ser jag ner, och vågar jag inte se upp på den andra personen som också kommer genom den.

A̷u̷t̷h̷o̷r̷s̷n̷o̷t̷e̷

'Ello
Wazzupppppp

FÖRLÅT OM DETTA SUGER I DID MY BEST IALLAFALL

Här är jag
Efter 100 år
heh
Missed me?
(Är inte tillbaka än ok ni får inte glömma bort känslan okeoke?)

Nej men alla skämt åsido så har jag gjort detta kapitlet och har ett till på g, sen om det blir mer får vi se senare men detta är den lilla planen jag har nu iallafall XD

Och nuuuu ska yo gurl cykla till biblioteket innan det börjar regna och sedan städa huset ):

[om ni gillade det här kapitlet får ni gärna rösta och kommentera! ❤️]

xxZenderilla