Ebba

698 27 1
                                    

Jag sitter tyst på den hårda stolen medans jag kramar om mina ben. Tankarna snurrar i mitt huvud men jag har ändå inte pratat på flera timmar.

Min blick flyttas till andra sidan korridoren. In kommer Ogge och har Omar i släptåg.
Omar bär på ett par mackor och ett par burkar Cola, hela tiden ser det ut som att han tänker tappa allt.

"Han insisterade på att bära allt själv, om jag betalade"
Ler Ogge och tittar bak på Omar som för ett ögonblick nästan gick in i en sjuksköterska och tappade nästan allt han bar på.

Ett svagt leende pryde mina läppar, och båda killarna lös upp. Men det varade inte länge fören jag åter tog mitt samma annsikts-uttryck som jag hade haft tidigare.

Omar tittade nedstämt på mig innan han räckte över en macka och hade ett till prövande leende på sina läppar.
Jag skakade på huvudet och tittade ner i golvet.

"Du måste äta nåt, Ebba. Sist du åt något var över 1 dygn sedan"
Säger Ogge och faller ner på huk briver mig och tar min hand i sin.
"Jag klarar mig"
Mumlar jag och försökte hålla rösten stadig.
Men samtidigt ville jag bara brista ihop igen.

"Läkarna gör så gott dom kan. Men Felix ligger fortfarande i koma"
Säger Omar svagt och sitter ner på stolen briver mig och lägger sin arm över mina axlar.

Jag nickar svagt och biter i underläppen.
"Var är Oscar?"
Frågar jag tyst efter ett tag.
"Han åkte för att träffa Daff och Felix föräldrar"
Säger Ogge lugnt och strycker min 'handrygg'.

"Jag antar att vi bara får vänta"
Suckar jag tyst och lutar huvudet mot Omars axel innan jag blundar.
Lika bra att jag kan försöka sova lite..


"Ska ingen tala om här vad det är som pågår!"

Jag vaknar yrvaket och blinkar trött. Oscar står längst bort i korridoren och halv ropar upprört med en av läkarna.

"Jag ska inte behöva upprepa mig igen. Vi försöker så gott det går, så var vänligen och vänta"
Svarar en butter Läkare och Oscar verkar tappa tålamodet.

"Om du inte fucking förklarar varför ni plötsligt ska operera Felix, så!.."
Ropar Oscar ilsket och buffar till läkaren så att han snubblar bakåt.

Ogge är snabbt framme vid dem och börjar dra bort Oscar därifrån. Den buttra läkaren rättar på sin vita rock och tittar surt på Oscar.
"Bäst för dig att du går härifrån, annars kallar jag på vakterna!"
Säger Läkaren och Oscar börjar ilsket försöka slita sig ur Ogges grepp och svär högt.

När läkaren hade gått och Ogge kommer med en ilsken Oscar bort mot mig och Omar.
"Du får verkligen sluta med att ge dig på en läkare, varje gång vi besöker ett sjukhus"
Suckar Ogge och släpper Oscar från sitt grepp.

"Vad menar du med att Felix plötsligt ska operera sig?!"
Frågar jag oroligt och försöker möta Oscars blick som han undviker.
Utan att svara går Oscar ilsket iväg längs korridoren och smäller igen dörren hårt efter sig.
Jag hoppar till av smällen och känner en klump i halsen.
Dels för det med Felix, men också över att Oscar är upprörd.. Jag behövde honom verkligen nu, inte att han ska vara arg på oss alla..

"Det Oscar menar är att Felix måste opereras nu, eftersom läkaren först nu hade märkt att han har ett skott vid midjan.."
Säger plötsligt en röst, Daff har nu också kommit in i sjukhus-korridoren.

"Vad är det här för sjukhus?! Vad för slags läkare kan inte läga märke till att man har ett skott i sig?!"
Säger Omar ilsket och reser sig hastigt upp från stolen.
Samtidigt som jag också känner hur ilskan växer i mig.

"Det ända vi kan göra är att hoppas att operationen går bra.."
Säger Daff och en dyster tystnad bryter ut mellan oss..

-

Orkar inte läsa igenom allt, så det kan finnas stavfel😜

Typ 4-5 kapitel till bara😧😕

Ask.Fm// F.S    Bok 2Unde poveștirile trăiesc. Descoperă acum