Ask.Fm// F.S Bok 2

Felix

Återigen rycker jag och sliter i repen, men det är helt mennings löst.. Ebba har varit borta nu i flera timmar. Ilskan växer bara mer och mer inom mig då tanken av att dom gör henne illa..

Jag släpper ur mig ett argt rop och sliter som en galning i repen som håller mig fastbunden. Men efter några minuter rinner ilskan av lite. Dom hade lämnat den här gången en liten lampa längst inne i ett hörn i rummet på tänd, så lite ljus finns här nere iallafall.
Jag tittar ner på mina fast-knutna händer. Röda märken börjas långsamt att spridas runt handlederna av att jag har rykt så länge i repen.

Jag svär tyst och lutar sakta mot tegelväggen bakom mig. Min andning och puls är fortfarande hög efter flera hundra försök av att försöka komma loss från dom hårt knutna repen..

Plötsligt hör jag ett högt skrik uppifrån! (rummet han befinner sig i är en källare).
Flera skrik av smärta ljuder uppifrån, ändå rätt svagt eftersom jag befinner mig en våning nedanför dem, men ändå så låter det som sirener i mina öron.
Ebba..

Oron växer enormt inom mig och lika så ilskan. Mer vildare än sist sliter jag och drar i repen, men det ger inte efter..
"SLÄPP HENNE!"
Ropar jag ilsket men darrar ändå lite på rösten.
När skriken upphör trodde jag nästan att dom hade hört mig..

Det går yterligen några tysta minuter.. Tills det plötsligt låter nåt utifrån i trappan!
Jag rätar på mig en anning och spänner varenda muskel i kroppen.. Det dröjer ytterligen några sekunder men då plötsligt flyger dörren upp med en smälla!

In kommer Charlie och 3 andra killar efter sig. Och uppslängd på Charlies axlel ligger en nästan livlös kropp..
"VAD FAN HAR NI GJORT MED HENNE!?"
Ropar jag och börjar återigen rycka hårt i repen. Charlie och killarna flinar bara åt mig och skrattar smått.

2 av killarna håller mig igen hårt upptrykt mot tegelväggen medan Charlie slänger med flit Ebba ner på marken briver mig.
Jag lyckas sparka en av killarna i smalbenet. Han jämrar sig och bakar ifrån. Genast får jag en hård knytnäve i magen, och jag hukar snabbt och försöker andas för att få luft.
Charlie & killarna skrattar hånnfullt innan dom lämnar oss och smäller fast dörren igen.

Genast tar jag mig fram till Ebba som ligger livlös på marken. Jag lyfter på henne försiktigt och lägger hennes huvud i mitt knä. Genast drar jag efter andan. Hela hennes annsikte är spritt av blåmärken och sår. Jag tittar ner på hennes bara armar och likaså där är det fullt med stora blåmärken..

"Ebba.. hör du mig?"
Frågar jag tyst och darrar på rösten.
Inget svar.. Jag stryker henne försiktigt över håret och ber en tyst bön för att hon ska va okej..
Flera minuter går men hon rör sig inte. Jag håller försiktigt om henne och känmer hur mina andetag blir mer hakiga. En sakta tår rinner ner längs kinden..
"Snälla va okej, Ebba"
Mumlar jag mot hennes hårbåtten och kysser henne ömt mot pannan.

Efter ett tag känner jag hur hon svagt rör lite på sig. Jag spriker genast upp i ett stort leende. Hon öppnar sakta ögonen och får syn på mig.
"Felix.."
Mumlar hon svagt.
"Oroa dig inte, jag är här nu och jag låter inget hända dig"
Säger jag lungt men vet inom mig att fast jag vill skydda henne kan jag inte när jag är fastbunden och det är fler personer emot mig om jag skulle behöva slåss. Det är då tanken slår mig..

"D-det var -he-hemskt, Felix"
Säger hon tyst och gråter stilla mot mitt bröst. Jag stryker henne lugnande över ryggen.

"Ebba.. Jag ska få ut dig härifrån!"

-

😏😏