Jag gick mot busstationen för att åka hem efter skolan.
Klockan var ungefär fyra, så jag hade gott om tid innan någon annan var hemma.
Jag tänkte på tidigare idag, på Vanessas livliga fantasi.
Om vampyrer, odödliga, vackra, varelser som drack människo-blod.
Kunde en trettonåring tro på sådant?
Kunde en trettonåring tro att hennes klasskamrater var vampyrer?
Pfft.
Skulle Morrow och Waldorf vara vampyrer? Dem var inte det minsta lika vampyrer.
Men en tanke gnagde i bakhuvudet.
Det fanns vissa likheter.
Tänk om... tänk om dem var vampyrer? Allt som kunde hända då. Att jag skulle kunna bli vampyr.
Jag insåg plötsligt att det var en av mina högsta önskningar; att inte vara den intetsägande Blake, utan en...
Jag slog bort tanken.
Löjligt. Löjligt. Löjligt.
Jag måste sluta tänka sådana här tankar, det kunde inte vara hälsosamt.
Jag hånskrattade åt mig själv resten av vägen.
Vanessas fantasi var smittande.
|
"Vad skulle du göra om du träffade en vampyr?" undrade Vanessa.
Det var fredag och vi hade konstaterat att Christian och Lily inte åt någonting.
Vanessa började bli misstänksam på riktigt medan Willow spelade med föga övertygande.
"Hm... Jag vet inte riktigt", svarade jag. "Skrika och springa därifrån? Stå stilla, förlamad av skräck?" Jag visste att hon frågade mig endast för att få en chans att säga sitt eget svar. "Du då?"
"Jag skulle tvinga den att bita mig", sa hon och log ett av sina typiska Vanessa-leenden. "Skulle inte du vilja bli vampyr?"
"Jag har tänkt tanken", erkände jag. "Det beror väl på..."
"Varför inte?!" undrade hon. "
"Smärtan..." började jag men avbröt mig.
Lily stirrade på mig. Igen.
"Men det är ju bara tillfälligt.." fortsatte Vanessa.
Dem senaste dagarna har Lily stirrat på mig med samma anklagande ansiktsuttryck.
Nu såg hon mig rätt i ögonen över skolgården.
Jag knöt nävarna.
Vad var hennes problem? Hon och jag hade aldrig pratat?
Jag tänkte konfrontera henne.
Nej! skrek mitt något smartare jag i huvudet.
Kunde hon bara farlig? Hon såg rätt skrämmande ut när hon hade den där blicken. Fast – hon var väl bara en tjej?
Hon var kort och lite stabbig, jag skulle nog kunna slå henne när det kom till kritan.
Men något sa mig att det kanske inte var så smart. Vissa personer ska man hålla sig borta från, och mina instinkter signalerade om att Lily var en sådan person.
"Jag har en till teori."
Vanessas röst var befallande.
"Va?" frågade jag och undrade vad jag missat av Vanessas enmanna-samtal.
"Jag har en till teori", upprepade hon och pratade långsamt som om jag var ett litet barn.
"Okej", svarade jag dumt.
"Vill du veta?" Nu var hon upphetsad.
Utan att vänta på svar tog hon tag i min arm och kollade frenetiskt runt sig, innan sprang som in helvete mot baksidan av skolan.
Eftersom hon hade mycket bättre kondition än jag, hade jag börjat flåsa när vi kom fram.
Vanessa har en långdistanslöpares kropp, hon är slank och mellan kort och hennes hår går i en nyans mörkare blont än jag. Hennes ögon är gröna och blänker på ett glatt sätt.
Willow, är lika lång som Vanessa men med mer muskler, hon har kort, chokladfärgad page och fina, ljusbruna ögon.
Jag däremot är lite längre, och har blå ögon. Jag är varken märkvärdigt smal, eller muskulös, jag är bara jag.
Nu var i alla fall jag och Vanessa på baksidan.
"Ailsa är varulv!" viskade hon upphetsat så fort vi stannat.
"Men kom igen nu!" Detta började faktiskt bli lite irriterande.
"Men ser du inte likheterna?!"
"Nej", svarade jag bestämt.
"Hon är naturligt stark, och hör jättebra. Hon luktar och ser bra också!"
Jag höjde frågande ögonbrynen.
"Så du menar att hon är en varulv eftersom hon hör bra?"
"Tjaa... Nästan..." svarade Vanessa lite trevande.
"Vanessa." Min röst var anklagande och låg. "Du måste sluta nu. Det är inte hälsosamt!"
"Vad är inte hälsosamt?!" Nu var hon aggressiv. "Mina teorier?! Jag har faktiskt iakttagit och undersökt detta! Vet du mer vad som inte är hälsosamt? DITT LÄSBEROENDE!"
"Det är BRA att läsa böcker! Att kolla på serier hela dagarna är INTE bra!"
Nu var jag arg.
Jag blev alltid det när man gick på mina böcker, för dem var min fristad, där jag kunde komma bort från mitt tråkiga liv.
Vanessa vände på klacken och gick iväg, efter att ha bitchblickat mig.
-
Så oss, gabriela888777 😂
YOU ARE READING
Somethin' - Twilight Fanfiction
Fanfiction"Titta vart du kör!" skrek jag och paniken steg i min röst. Vi var bara några kvarter hemifrån, klockan fem en eftermiddag. Bilen körde rätt in i ett skyltfönster och glasskärvor slog åt alla håll. Jag satte instinktivt händerna framför ansiktet för...
