Människor

33 12 2
                                    

Ibland blir jag chockad över hur människor beter sig, mot sin familj, sina vänner, främlingar; andra människor.
Även djur. Som när folk spottar på hundar. Eller spottar på tiggare. Det är bara idiotiskt på riktigt.
Eller när människor skräpar ner i naturen.
Jag minns hur min lärare i lågstadiet (som jag för den delen har skrivit om förut) så åt oss att varje gång vi såg någon slänga något på marken, skulle vi gå upp till de och säga "ursäkta, men jag tror du tappade något" och hålla upp det kastade föremålet.
Jag minns hur jag gjorde precis som hon sa. Jag såg hur en ung mamma med barnvagn slängde sitt barns glasspapper på marken, och då gick jag genast och tog upp pappret, gav det till henne och sa "jag tror du tappade den här". Hon blängde på mig, tog pappret och gick därifrån.
Ett dåligt exempel. Men jag ville komma fram till att människor blir ofta arga när folk påpekar sanningen. Folk = jag. Men jag antar att verkligheten är för skrämmande för att talas om.

Människor vill aldrig ha fel. Människor vill så gärna ha rätt att de förvrider sanningen, ljuger och låtsas.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro på längre.

[1] ON MY MIND ( rants. ) ✔Där berättelser lever. Upptäck nu