Jag känner något kallt ligga på min panna, och jag hör röster. Vart de kommer ifrån har jag ingen aning om.
"Hon har varit medvetslös i ett och ett halvt dygn. Jag borde ta henne till sjukhuset." hör jag en bekant röst säga oroligt
"Nej, du får inte. De letar efter henne. Om du åker med henne tar de dig direkt. Det är bilder på henne överallt för i helvete. Jag förbjuder dig." svarar en annan röst argt
Vart är jag? Varför känner jag igen den rösten?
Det tar några minuter innan jag börjar komma ihåg vad som hänt. Jag öppnar panikslaget ögonen och sätter mig upp. Jag kollar frustrerat runt om i rummet jag är i. Jag ligger i en stor säng med vita lakan. Sängramen ser ut att vara vit, och väggarna är ljusgråa. Det är 2 stora garderober framför sängen, som ser ut att ha skjutdörrar. Det finns ett nattduksbord bredvid sängen med en svart lampa på.
Jag hann inte titta så mycket mer innan dörren till rummet slås upp. I dörren står Felix, och bakom honom står en annan kille.
"Du är vaken!" säger Felix och går in i rummet
Jag nickar långsamt och fokuserar på mina händer. Jag rullar mina tummar och känner hur Felix sätter sig på sängen. Den andra killen kommer in i rummet och ställer sig vid slutet av sängen.
"Det här Joel." presenterar Felix den andra killen
Jag kollar på Joel. Han ser väldigt lång ut. Han har brunt hår och vad jag kan se har han mörka ögon. Lika som Felix har han en piercing i ögonbrynet, och även i läppen. Han hade mjuka drag, vilket gjorde att han inte såg lika hemsk ut som Felix. Men det var säkert bara en illusion.
"Varför är jag här?" frågar jag med en darrig röst
Felix kollar på Joel och signalerar att han ska lämna oss själva. Joel nickar och tittar mot mig och ler ett försiktigt leende innan han går ut. Han såg inte så farlig ut. Jag tittar ner på mina händer igen. Felix ställer sig upp och kollar ut genom ett stort fönster.
"Vilken är din favorit årstid Aurora?" frågar Felix och undviker att svara på min fråga
Jag tänkte efter. Vinter. Definitivt. Jag undvek att svara på frågan Felix precis ställt mig, eftersom han undvek min. Jag var inte lika rädd som förut, men ändå tillräckligt. Felix går fram till sängen och sätter sig på huk.
"Du måste vara utsvulten, du har varit medvetslös i ett dygn." säger han och lägger en hårslinga bakom mitt öra
Jag var utsvulten. Jag skulle kunna äta vad som helst.
"Vill du ha något speciellt?" frågar Felix
McDonalds, pizza, kebab, tacos, vad som helst. Jag känner hur det kurrar i min mage extremt när jag tänker på all mat jag skulle kunna äta. Jag tittar upp på Felix och möter hans blick. Han såg verkligen hemsk ut. Han är en sån som man aldrig skulle kunna tänka sig att sätta sig bredvid på bussen om det så var det sista sätet kvar. Men något i hans blick säger mig något. Han ser sorgsen ut. Han ser ensam ut. Han ser ut att behöva en kram. Något bakom hans hårda skal är varmt och känsligt. Han tittar bort och går mot garderoberna. Han tar ut ett par jeans och en huvtröja och ger dem till mig.
"Klä på dig och kom ner sen. Toaletten är till vänster i hallen." säger han och går ut ur rummet
Jag kliver ut ur sängen och tar av mig mina egna kläder innan jag sätter på de nya. Jag går fram till en spegel som hänger på väggen och tittar på mig själv. Mitt hår är alldeles rufsigt och flottigt, så jag sätter upp det i en bun. Mitt ansikte är blekt och mina ögon röda. Jag ser hemsk ut. Jag gick ut ur rummet och tittade efter toalett dörren. Den var som Felix beskrivit den, och jag gick in och låste efter mig. Badrummet är stort och ljust. Golvet är varmt, och duschen är stor. Jag gick fram till handfatet och fyllde mina händer med kallt vatten, för att sen skölja av mitt ansikte. Det var uppfriskande och gjorde mig piggare. Jag klädde av mig mina egna kläder och bytte till kläderna jag fick av Felix. Jag kände hur hungrig jag faktiskt var. Min mage lät som en drake. Jag stod i spegeln och tittade på mig själv. Jag försöker hålla tillbaka tårarna, men det går inte.
HUR KUNDE JAG BARA LÅTA HONOM TA MIG?! VARFÖR GJORDE JAG INGET?!
Jag gråter så mycket att jag inte kan stå. Jag faller ihop med ett duns och ligger på golvet och kan knappt andas. Jag känner mig kall, ensam och äcklig. Hur kunde jag låta honom ta mig? Jag grät tyst för mig själv, innan den tysta gråten ändrades till höga hulkningar. Jag kunde inte sluta gråta.
Jag var precis på väg att försöka ställa mig upp när dörren sparkades in. Felix stod i dörröppningen och såg förbannad ut. Jag förstod ingenting.
"Varför svarade du inte när jag ropade på dig?! Jag har ropat på dig minst 20 gånger!! Är du döv?!" skriker han på mig, men hejdar sig när han ser att jag gråter
Han springer fram och sätter sig på knä framför mig.
"Vad har hänt Aurora?" frågar han och ser orolig ut
Jag tittar på honom med förakt och känner hur mitt blod börjar koka. Vad som hänt?! Hur kan han fråga något sånt? Är han helt dum i huvudet? Oj, ja juste det är han ju. Jag laddar upp och känner ingen skräck.
"Vad som hänt? Vad som hänt?! Är du allvarlig?! Om du inte fattat det så har du kidnappat mig. Du tog mig. Du tog mitt liv ifrån mig!! Du tog ifrån mig min frihet och min värdighet!! Du skickar sms om att du förföljer mig, och hotar med att du ska ta mig. Du går in i min bästa väns hus, när jag dricker vatten och tar mig!! Och du har hjärta att fråga vad som hänt?! Jag tror du är ganska medveten om vad som hänt!!" skriker jag rakt i ansiktet på honom.
Han tittar med storögda ögon på mig i några sekunder innan hans förvånade ansiktsuttryck blir till ett argt. Han biter ihop med tänderna så hans käkben blir tydligare, och andas högt. Jag känner hur jag börjar bli rädd och hur mitt hjärta bultar snabbare och snabbare. Det kändes väldigt skönt att skrika på honom, men nu är jag orolig vad han kommer göra härnäst.
Han skulle precis till att säga något innan Joel kommer in springande i rummet. Felix ställer sig upp i en hastig rörelse och blänger på Joel.
"De- det är Eric." hasplar Joel ur sig andfådd
Felix nickar och tar ett hårt grepp om min hand och leder mig tillbaka till sovrummet. Han knuffar in mig i rummet, som gör att jag ramlar på golvet.
"Stanna här." säger han och stänger dörren, och låser den.
-
Tack till er som läser denna!! Blir så glad. Lämna gärna feedback!!
