"Aurora, kan du stänga ikväll tror du? Emily har dansuppvisning klockan sju, och jag vill verkligen inte missa den." frågade min chef Anja
"Ja, jag antar det. Ska jag stänga nio? Har prov imorgon, så det skulle vara bra om jag hann plugga lite." sa jag
"Ja, det går jättebra. Men jag går nu så att jag hinner. Tack så jättemycket Aurora." Sa hon och tog sin handväska och gick ut genom dörren
Jag suckade och gick runt i den lilla butiken, och kollade så att allt var som det skulle vara. Jag gick tillbaka till kassan och satte mig och bläddrade igenom en tidning. Klockan var halv sju, och jag visste att det inte skulle komma så många fler kunder. Jag la ifrån mig tidningen och trummade med fingrarna mot kassabänken. Dörrarna öppnades plötsligt och det plingande ljudet av när någon går in i affären plingade. Men det var ingen som kom in. Dörrarna stängdes igen och jag gick till dörrarna och kollade ut. Inget där. Jag fick gåshud längst armarna. Men skakade av mig den olustiga känslan och gick tillbaka till kassan. Jag satte mig tillrätta på stolen bakom kassan och väntade på att få stänga för kvällen. Klockan började närma sig nio, och jag började göra allt i ordning. Jag låste dörrarna och drog ner skyddsgallret. Sen släckte jag och gick ut bakvägen. Jag låste dörren, och drog på mig jackan. Det var rikigt kallt. Inte så konstigt eftersom det var början av December. Jag tog upp min mobil och mina hörlurar och satte igång en spellista. Musiken gungade i mina öron, och mina ben gick till takten. Jag gick till närmaste busskur, och satte mig ner. Jag höjde musiken, och gick in på snapchat. Jag kollade igenom alla stories som folk lagt ut. Plötsligt plingade min mobil till. Jag tryckte upp meddelanden, och såg att jag fått sms. Men det stod inte av vem. Jag klickade upp meddelandet, och såg en bild. Jag tryckte upp bilden och zoomade in på det som bilden visade. Jag kisade med ögonen, och så fick jag syn på vad bilden visade. Mitt hjärta stannade. Jag frös fast. Jag kollade upp från min mobil, och tittade runt.
Jag kollade ner på meddelandet igen, helt skräckslagen. Bilden visade en tjej som satt i en busskur. Det var jag på bilden. Någon tittade på mig. Någon tog kort på mig. Någon visste vem jag var. Jag bestämde mig för att svara på smset. Eftersom det bara stod "okänd", så kunde jag inte söka upp numret. Mitt hjärta slog hårdare och snabbare. Jag började skriva in smset med skakande händer.
Vem är du?
Jag tryckte på skicka och klev upp från där jag satt. Jag började gå snabbt. Jag visste inte vart, men jag gick bara. För varje steg ökade jag tempot. Jag var nästan uppe i springtempo när min mobil plingade till. Jag stannade upp vid en lyktstolpe och öppnade smset.
Tror du seriöst att du kan springa iväg från mig? Jag är bakom dig. Jag ser dig. Lyktstolpen lyser upp dig ännu mer. Du kommer inte undan Aurora. Jag kommer och tar dig.
Jag tog ett hårt tag om mobilen och började springa. Jag sprang så fort jag kunde, tills jag kom till en mack. Jag sprang in, och gick så långt bort från dörrarna jag kunde. Jag öppnade mobilen och ringde pappa. Signalerna gick fram, och tillslut svarade han.
"Kan du komma och hämta mig? Jag är på Q8." sa jag
"Q8? Vad gör du där?" frågade pappa
"Kan berätta sen. Kan du hämta mig? Är jävligt rädd." viskade jag
"Ja, jag kommer direkt." Sa pappa och la på
--
hej, hoppas att ni gillade denna del. c:
