Beautiful but cold (pausad)

5. Varg

Mina ögonlock blir jävligt tunga och jag lutar mig mot Franks axel. Snart dras jag in i drömmarnas rike.

Kittys perspektiv

Jag ser hur han lutar sig mot någon annan killes axel sedan dras han in i en djup sömn "mitt namn är Kitty" säger jag och försöker mig på ett varmt leénde "jag är Frank och sömntuta till Alfa är Ace" Ace ....ganska gullig om du frågar mig. Jag reser mig upp sedan lyfter jag upp tre av barnen och jag kan känna hur mina muskler späns. Frank petar på Ace och han vaknar med ett ryck. Sedan tittar han på mig med stora ögon "Vad glor du på? Har du alldrig sätt en kvinna hålla i barn?" "E-e joo, men du är ju skit stark" "du är ganska stark du oxå, fast på in sidan" sedan går jag och lägger in dem i tältet. Tar deras mödrar sedan ungdomar, men sist men inte minst de vuxna. Jag hör hur Ace och Frank mumlar om min doft "Jag är naturligt stark, men det är inte snällt att prata om hur  folk luktar" konstaterar jag och ger både Frank  och  Ace ett ont öga. Sedan går jag själv och lägger mig ihopkutad framför elden med en filt på mig, men jag sommar inte för någon måste ju vakta. Jag sätter mig upp igen med filten runt mig och jag nynnar sedan på melodin som min mamma alltid nynnade för mig när jag var liten.

Jag hör springande från andra sidan skogen. Jason, Alex och Léon, de springer mot mitt hus. Jag reser nig snabbt upp och börjar springa ditåt, mitt i ett hopp skiftar jag till min vita varg med täcken runt ena ögat och forsätter sedan springa. De står framför min dörr, jag skiftar i skogskanten och går fram till de. Och knackar på Jasons axel "Vill ni något?" Säger jag, Léon och Jason hoppar till men Alex morrar bara dåft. " Vi tror det har kommit fler varulvar till skogen" flyger det ur Jason. Jag börjar fnissa men det slutar med att jag ligger på rygg på backen och har jätte ont i magen "Tror? Jag har varit i skogen ända sedan vi möttes förra gången och det har ni inte märkt? Och, ja det är en ny flock i skogen" säger jag lugnt och reser mig upp "Hur vet du det då?!" Fräser Alex "Alex, det här är inte kul längre, hur du beter dig mot mig. Jag har lika mycket rätt att vara här som ni och jag är tusan oxå en varg!" Nu börjar det bubbla inne i mig "bevisa det da!" Säger han kaxigt. Jag skiftar och märker nu att min varg är lika stor som dem är i sin människo form. De bara glor så jag skiftar tillbaka. Då stirrar de bara änu mer, jag vänder på klacken och går mot lägret. De följer inte efter mig. När jag kommer fram ser jag en liten flicka sitta utanför tältet, gråter och fryser. Jag går fram, sätter mig på huk och tar hennes händer "Man gråter inte för att man är svag, man har bara varit stark för länge" hon tittar upp på mig och hennes ögon glittrar svagt av hopp. Jag skiftar och lägger mig runt henne och hon lägger sig kramandes min varg.

Aces perspektiv

Jag vaknar av att de första solstrålarna når mina ögon så jag öppnar de sackta och det första jag får se är min lilla syster Abbie ligga och krama en gigantisk vit hanvarg. Jag flyger upp och lyfter upp henne, hon vaknar och börjar genast gråta, jag sätter ner henne men hon vara springer iväg till den vita vargen och börjar klappa den på huvudet. Den öppnar sakta sina ögon sen ser jag hur den börjar skifta. Men istället för att en välbyggd främmande man ligger tjejen som lät oss stanna här.

Kittys perspektiv

Jag öppnar sakta ögonen och när jag ser Abbie som hon nu heter skiftar jag och sätter mig upp. Jag gäspar stort sedan ser jag mig omkring och ser att Ace stirrar på mig, jag rycker på axlarna, ställer mig upp "Abbie vill du hänga med och plocka bär?" Frågar jag och hon skiner upp i ett stort leénde, tar en korg och hoppar på min rygg.

Abbies perspektiv

Mamma dig i elden. Jag känner trådarna hota bakom ögonenså jag går ut och sätter mig. Efter bara någon minut kommer den snälla tjejen som lät oss stanna. Hon sätter sig framför mig och säger något jag alldrig kommer glömma "Man gråter inte för att man är svag, man har bara varit stark för länge" sedan skiftar hon till en underbart vacker men nästan skrämmande stor varg och lägger sig runt mig. Värmen sprider sig i mig, jag lägger mig ner och kramar om henne. Jag somnar snabbt och den trygga känslan gör mig lungn. Hon på minner om mamma.

Jag vaknar av att Ace sliter bort mig från henne och jag börjar genast gråta för både den varma och den trygga känslan försvinner, han sätter ner mig och det första jag gör är att springa fram till henne. Jag klappar henne på huvudet och när hon ser mig skiftar hon, sätter sig upp, gäspar och frågar mig sedan "Abbie vill du hänga med och plocka bär?" Frågar hon och jag kan inte låta bli att le när jag känner den varma känslan växa inom mig. Jag tar en korg och hoppar upp på hennes rygg. Vi går ett tag tills vi kommer fram till en glänta som är nästan full med olika bärbuskar och en liten Bäck pålandes genom hela. I bäcken står något jag inte hoppades behöva stötta på, två killar som skrattar och plaskar, de ser ut att vara i Indis ålder (tjejen som lät oss stanna hos henne, hennes varg ser ut som en indian med täclnet runt ögat XP) och hon bara tittar på de med höjda ögon bryn.