När jag behöver tänka sjunger jag!

1.2K 24 3
                                    

//Agnes//
Jag springer en runda i skogen. Jag springer över sanden och tittar mot vattnet där jag såg Mats ansikte. Jag ryser av obehag. Jag börjar springa hemmåt. Men precis när jag sätter handen på dörr handtaget hör jag en gitarr. Jag lyssnar och hör en fantastisk röst sjunga:
-Heartbeat beat beat
Saing do you love me
Jag hoppar till av att en geting flyger runt mig. Jag hör hur rösten slutar sjunga. Jag öppnar dörren och jag ser Marcus snabbt lägga gitarren på hans säng. Jag går förbi han fram till mig byrå.
Jag tog ett par vita jens och en grön crop top (stav).
8

Jag tog min handduk och gick in i badrummet och duschade när jag var klar blåste jag håret tog på mig det fixa iordning mig och Sedan gick jag ut

Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.

Jag tog min handduk och gick in i badrummet och duschade när jag var klar blåste jag håret tog på mig det fixa iordning mig och
Sedan gick jag ut. Marcus var ingenstans. Så jag gick fram till hans säng tog hans gitarr. Och satte mig. Jag kände att hans säng var obekvämare än min. Nu behövde jag bara sjunga ut. Jag spela först några ackord och sedan börjar jag sjunga.
Its me not You. You know what I say! I know You love me and every thing for you but I dont know! My head are crasy White You. I hope You can wait with me...
Plötsligt öppnas dörren jag lägger snabbt ner gitarren och reser mig upp. Det är Martinus.
-Du sjunger mycket bra! Säger han imponerad
-eh det är en sak jag bara gör ibland säger jag och rodnar
Han går framtill sängen och tar upp gitarren.
-Vet du vad jag gör när jag behöver tänka? Frågar han.
Jag skakar på huvudet.
-Sjunga man kan sjunga om vad som helst och om det är soligt eller svårt blir det liksom fint på något sätt. Jag sätter mig bredvid mig. Plötsligt börjar han sjunga I hate You I love You och jag sjunger där tjejen sjunger och han där killen sjunger. När vi är klara sitter vi mitt emot varandra och jag kollar in i hans vackra bruna ögon. Jag böjer mig fram och det gör han också. Plötsligt kraschar våra läppar och ytterdörren flyger upp.
Jag vet redan vem som står där. Marcus!
-------
Kort kort för att uppdatera bara. Imorgon kommer den kansler inge komma upp klockan tio det kan bli senare. Jag är i England och på tisdag åker vi hem så vi måste packa ihop och städa men ett kapitel kommer troligen upp!
Kom ihåg gilla ni "det super korta" kapitlet så röst kommentera dela lägg till i läs lista och följ mig så hörs vi imorgon !

Han & HON     Marcus Och MartinusDär berättelser lever. Upptäck nu