I miss you

"Hi" "Hello"

Jag har insett nu, att jag måste gå vidare. Mitt liv kan inte kretsa runt min syster som jag förmodligen aldrig kommer se igen. Jag vet inte ens vem hon är längre, jag vet knappt vem jag är...

De flesta i min ålder hänger med sina kompisar, går på bio eller något sånt på fredag kväll. Jag själv sitter framför min skärm och läser. Mina gardiner är nerdragna och bara ljuset från skärmen lyser upp mitt ansikte. Mamma och pappa bryr sig inte så mycket om min sociala status, inte jag heller egentligen. Jag spenderar hellre min kväll i mitt rum än på en stökig fest.

Två timmar senare, och när jag egentligen borde sova, sitter jag och kollar Facebook. Jag gillar att chatta med folk online. Oftast är det för att det finns personer med samma intresse eller så, för i skolan är det nästan omöjligt att hitta någon som inte ser ut eller beter sig som alla andra. Plötsligt poppar ett meddelande upp i hörnet på datorskärmen. 

"Hej! Har du tid att prata?" Skickat från Kelly <3. 

Jag hade inget bättre för mig så jag knapprade in ett enkelt "hej" på tangentbordet framför mig. Jag hade ingen aning vem personen var eller någonting, men jag fortsatte ändå skriva och skriva. Ganska snabbt hade vi kommit fram till att vi bodde långt ifrån varandra, att båda var femton och att vi hade massa annat gemensamt. Det kändes som att vi redan var bästisar. Jag brukade inte känna den här känslan så ofta, att någon bryr sig vad jag tycker. De rödmålade naglarna vandrade runt på tangentbordet.

Jag var vaken nästan hela natten, men eftersom jag och min nya vän Kelly hade olika tider var hon tvungen att gå. Jag zappade igenom kanalerna på TV:n och fastnade i Top Model världen. Det var mörkt ute och endast skärmen lyste upp rummet. Jag satt i sängen och kramade om Mr. Whale, mitt älsklingsgosedjur formad som en val. Jag sjönk nästan ihop i havet av kuddar bakom mig. Utomhus blinkade trafikljusen och lyste upp New York. Jag gick fram till fönstret och betraktade skyskraporna. Jag satte mig en stund på golvet och bara tittade ut på alla bilar. Jag tror jag somnade sen, för jag vaknade med huvudet lutat mot fönstret och Top Model var slut för mer än två timmar sen. Det var fortfarande natt. Jag gick tillbaks till sängen och kramade om Mr. Whale. Jag tänkte på alla glada minnen jag hade med Julian, eftersom han var det enda syskonet jag skulle få så var det lika bra att gilla honom. Var enda dag när vi gick tillsammans till parken, när vi åt frukost och när han lämnade mig på morgonen. Jag jämförde honom med Kate, det visste jag, den enda skillnaden var att Julian alltid kom tillbaka. Med mössan lite på sniskan och med armarna öppna ser jag Julian springa mot mig, men det är inte Julian, det är Kate. En liten tår rullar ner för kinden och jag vill inte tänka mer på det. Min hjärna vill vara deprimerad och tro att allting handlar om hur mycket jag saknar min syster, men jag vill bara glömma bort allting och låtsas att allt är bra. Kan ingenting hända snart, någonting som gör att allting förändras.