Love me like you do (Swedish) #Wattys2016

Kapitel 16

Men jag säger inget, såklart. Jag vill inte att Nadine ska lämna mig, inte än iallafall. Jag har ingen annan än Nadine och Darcy som älskar mig och vill vara med mig. Jag har förstört det med alla andra, ingen vill vara med mig längre och jag kan inte fucka upp det nu. Om jag fuckar upp det nu kommer ingen att vara med mig igen, för Darcy kommer kommer antagligen att vela åka till Grace på heltid efter att hon har fått reda på vad jag har gjort. Inte för att jag har dödat någon, eller så, men hon kommer absolut inte kunna se mig på ett bra sätt när hon blir äldre. 

"Du har blivit så stor nu, min prinsessa." Hör jag Nadine säga, och jag sitter kvar i soffan, försöker att inte låta tårarna rinna ner för mina kinder medan Nadine står i köket och gullar med mitt barn. Hon kommer inte le mot Nadine, bara mot mig. Hon älskar bara mig. Det finns ingen annan hon hellre vill ha, jag vet det. Hon vill bara vara med mig tills hon blir äldre. Och det kommer att ta ett tag tills hon förstår att hon och Nadine inte är lika och hon förstår att det inte är hennes riktiga mamma. 

Men snart ska jag åka på turné, då behöver jag inte träffa Nadine så mycket, då är det bara jag och Darcy och ingen annan som ska förstöra. Eller jo, Louis och resten av killarna kommer att bry sig och berätta för mig vilken dålig person jag är som lämnar Grace utan Darcy och åker hemifrån. Men jag kan ju bara be om ett annat hotell än resten av bandet, då slipper jag dem och behöver bara prata med dem när vi har konsert. 

Jag torkar aggressivt bort tårarna som rinner från mina kinder, jag vill inte att Nadine ska se mig nu, hon kommer bara att vilja prata om det, men jag vill inte prata med henne. Hon bryr sig för mycket, det känns falskt när hon vill prata om mina 'problem'. 

Jag har inga jävla problem, det är bara hon som tror det med hon vet inget om mig. Jag har inga problem, hon känner mig bara inte tillräckligt väl för att förstå det. När mina ögon torkar reser jag mig upp och går till badrummet, droppar i lite ögondroppar för att minska det röda i dem. Jag tar ett djupt andetag och går ut igen, till köket där Darcy och Nadine står.

"Kolla, där är pappa!" ler hon när hon ser mig stå i dörröppningen, men jag ler inte tillbaka. Jag ser bara på Darcy som hon har i sina armar, och Darcy gör ingenting för att komma ut ur hennes grepp. Det känns konstigt, Nadine är inte hennes mamma. Jag är hennes pappa, hon borde vilja komma till mig och vara hos mig. Inte hos Nadine, hon har inget med Nadine att göra. 

Men hon märker så klart inte att det är mig Darcy borde vara hos, eftersom hon fortfarande håller min dotter i sin egen famn. Hon tror nog att hon är Darcys riktiga mamma bara för att hon hjälper mig att ta hand om henne. Så är det inte, hon kommer aldrig att bli Darcys riktiga mamma, hur mycket hon än försöker. 

"Hur mår du?" säger hon när hon äntligen men jag svarar inte och egentligen förstår jag inte varför jag egentligen vill att hon ska prata med mig. Antagligen för att jag vill veta om iallafall någon tycker om. 

"Jag vill hålla Darcy", mumlar jag och går fram till henne. Tack och lov säger hon inget och låter mig bara hålla min dotter. Jag börjar gå runt med henne, vaggar henne lätt i min famn medan jag känner Nadines blick i min rygg. 

"Är du trött?" frågar hon mig, och jag svarar inte på ett tag. Hon vet ju att jag inte sovit så bra inatt, men hon vet inte varför. Och det behöver jag inte berätta för henne, för skulle hon veta kommer jag absolut att vara ensam för resten av mitt liv. 

"Lite", säger jag lågt utan att vända blicken mot henne igen, jag vill inte se på henne just nu. Hon kommer att märka hur jag har gråtit. Hon kommer att bry sig. 

"Vi kanske ska gå och lägga sig tidigt ikväll", säger hon och jag hör hur hennes röst lyser upp, som att hon vill få det att vara positivt. 

"Ja, kanske", säger jag och ser på Darcy. "Det beror på när hon vill sova." 

När Nadine inte säger något så antar jag att hon nickar vilket på något sätt gör mig tacksam eftersom jag inte vill prata med någon mer. Egentligen vill jag bara, som Nadine säger, att sova. Till dagen då turnén börjar, typ. Så slipper jag låtsas vara en bra och glad person mer än vanligt och på turnén kommer jag bara behöva vara det när vi faktiskt har konserter och intervjuer. Inte hela tiden, jag behöver inte ens träffa någon annan resten av tiden. Bara jag stannar inne på mitt hotellrum kommer allt att gå bra. 

Det kommer att gå bra, bara jag inte pratar med någon. Det kommer bara att vara jag och Darcy. Sen efter turnén kommer det att ha gått tillräckligt lång tid för mig att kunna glömma Grace och kunna move on med mitt liv utan någon annan än Darcy.

Jag kanske till och med kommer kunna vara en trevlig människa, om allt går bra. Då kommer nog Nadine att bli stolt, det känns som att hon snart fått nog av mig. Inte för att jag tycker att det är konstigt, om jag skulle varit henne skulle jag ha lämnat mig för länge sen. 

Med Darcy i famnen går jag ut till vardagsrummet och sätter mig i soffan. 

"Du kommer inte lämna pappa, eller hur?" säger jag lågt och hoppas att Nadine inte hör mig, hon skulle absolut fråga varför jag tror att folk kommer att lämna mig. Jag har svaret på den frågan men jag skulle inte vilja berätta det för henne. Hon kan tro att vi är lyckliga ihop iallafall lite till, så att jag inte blir helt ensam. 

Jag suckar lågt och pussar på hennes panna. "Jag älskar dig, Darcy", mumlar jag och kramar om hennes lilla kropp. "Jag kommer alltid att skydda dig, jag lovar." 

-----------

Eh, hej? Long time no see, huh. 

Är det någon som ens är kvar här hah? Vet inte ens om jag är 100% tillbaka, eller ens typ 5% men skriver lite när jag orkar. Det är mycket som händer i mitt liv atm såatteeeeeehhhh. Men är det någon som faktiskt läser kan jag försöka publicera lite oftare. heh. 

Och låten jag skrev längst upp är egentligen på koreanska och eftersom I don't know that yet blir det en fin copy/paste från coloredcodedlyrics. Pls don't hate me y'all. #kpop4lyf

Hoppas ni gillade detta jävligt korta kapitlet haha. :)

xxZenderilla