It All Started With A Nightmare [Taehyung]

~ Kommentarer ~

[ Li Sun's POV ]

När vi var framme vid lägret, gick jag med Jungkook till tältet och J-Hope och Jimin till grupp etts läger.

Imorgon skulle vi gå tillbaka. Jag skulle få sova i min säng igen...

När vi kom in i tältet var den första jag såg Taehyung, han låg ner i sin sovsäck. Men jag var inte så säker på att han sov.

Jungkook: Sätt dig jag ska plåstra om dina sår.
Jag: Okej...

Jag satte mig ner och Jungkook tog min arm i hans knä. Och började tvätta såret.

Jungkook: Säg till om--
Jag: Ahh..
Jungkook: Förlåt...

Han tvättade klart och plåstrade om det.

Jag: Tack...
Jungkook: Aissh...Sov nu det är sent.
Vi log mot varandra sen kröp vi ner i våra sovsäckar.

När jag blundade var den ända jag kunde se V, och jag kände hur mitt hjärta brast...

~ Dröm ~

" Kan man göra en mardröm till en dröm? "
" Bara om du tror på det och försöker "
" Men..."
" Du vet att du har mig. Du behöver kunna lita på människor Li Sun "

....

När jag vaknade kände jag att mitt huvud gjorde ont. Jag satte mig upp och såg att V redan gått.

Jag: Jungkook...dags att vakna.
Han öppnade ögonen och gjorde någon slags gäspning.
Jungkook: Ugh...Aissh, nu måste jag packa också.
Jag: Jag börjar packa mina saker, gå upp snart.

Jag packade mitt och gick ut ur tältet, och Jungkook kom tätt bakom.

När vi var tillbaka gick jag in på mitt rum. När jag kom in var redan Jimin och J-Hope där. Jag började packa upp och när jag var klar gick jag med J-Hope till matsalen då Jimin inte var klar än.

Påväg till matsalen;
Jag: Hobi, att sånt kommer upp i din hjärna! Blomkruka?
J-H: HaHA...Det bara kommer upp
Jag: Aissh...du...

Jag log och han också, sen öppnade han dörren till matsalen och gick in. Direkt när jag gick in såg jag att alla stirrade på mig, viskade och kollade på sina mobiler.

Hobi viskade tyst i mitt öra:
J-H: Vet du varför alla...?
Jag: Nej...

Vi tog mat och satte oss vid ett bord. Direkt när vi satt oss kom Jungkook springande och satte sig. Han tog fram sin mobil och visade någon sorts blog artikel, två bilder med en massa kommentarer.

[ A/N ] " Spotify: A Song For You - boys republic "

"Hon gör till och med lärarna galna, av sin galenskap"
" Är hon inte klok?"
" Har hon inga gränser"

Jag kände att tårarna var påväg och rullade förbi kommentarerna och kollade på bilderna.
Det var två bilder på mig och....JIN?!

Jag släppte mobilen, ställde mig upp och bara gapade. Hobi tog upp mobilen och kollade och Jungkook såg på mig sorgset. Jag bet mig i läppen.
Jag: Huh!
Jag kollade uppåt och blinkade fort, fortfarande med munnen öppen.

Sen gick jag mot matsals dörren och sprang iväg. Medans jag sprang kände jag tårarna rinna ner för kinderna.
Jag satte mig ner på en bänk, höll händerna för ansiktet och gjorde allt för att stoppa gråtet, men det blev bara värre...

Men...Ena bilden var på mig och Jin, i sjukstugan när han fångade mig, den enda som var där också var....
Och den andra bilden var när någon anonym sa åt mig att komma ut, jag trodde det var V, sen kom Jin och satte sig på bänken bredvid. Jag tyckte att jag hörde någon i buskarna...fotografen!

Mina tankar fortsatte. Sen hörde jag fotsteg, mot mig. Jag kände igen rösten;
V: Vad är det...har det hänt något?
Jag kollade upp, bet mig i läppen och himlade med ögonen. Jag kände hur ful jag var, gråtandes.
Jag: Hänt något? HÄNT NÅGOT! Varför låtsas du bry dig ens...blev du förvirrad igen? Nöjde dig inte med en!
V: Li Sun...
Jag: Säg inte mitt namn igen...Jag vill inte se eller höra dig. Jag är hellre ensam, än att vara med dig. Försvinn ut ur mitt liv!

Jag reste mig upp och gick iväg mot rummet, utan att kolla bak någon gång.
Jag öppnade dörren, gick in och stängde den bakom mig. Sen sjönk jag ihop mot dörren, la huvudet i knäna. Då kom tårarna igen.
Jag: Varför..Kim Taehyung...

[ J-Hope's POV ]

När vi hade fritid, efter allt var slut gick jag och Jungkook till fritidsrummet, och Jimin till fotbollsplanen sen gymmet. Han hade varit deppig ända sen han fick se bilderna och tränat ännu hårdare.

Efter några timmar behövde vi gå tillbaka till rummet. Det gjorde ont, jag var helt säker på att Li Sun var där...förkrossad.

När jag och Jimin gick in i rummet, låg Li Sun redan i sin säng, och jag tror faktist att hon sov... Jag såg hur Jimin såg på henne och sen kollade bort med en sorgsen blick.

Jag fixade det jag behövde och sen gick jag och la mig också.

Stackars Li Sun... Det blev nog för mycket känslor på samma gång, för många händelser. Allt jag vill är att hjälpa henne, men hur?

[ A/N ]
Förlåt för kort kapitel